Göteborgsposten – 23 juni 1865, sida 2

kan ej förbli likgiltigt härför. IIvad slutligen frågan om biskoparnes trohetsed angår, skulle Österrike i det ringaste medgifvande i denna punkt af påfven se den största kränkning af hans intressen och känna sig deraf smärtsamt berördt. Till sist rådde baron Bach att om man äfven i hänsyn till de rent kyrkliga koncessionerna icke skulle öfverila sig. I sitt svar på Bachs föreställningar framhöll Antonelli icke utan bitterhet, att romerska hofvet, alldenstund alla den hel. stolens bemödanden ang. territorialgarantien förblifvit fruktlösa och ej ens energiskt understödts af det österrikiska kabinettet, hädanefter endast skall lita på sig sjelft och derföre beslutat att träda i direkta underhandlingar med konung Victor Emanuel. Påfven, såsom katolska kyrkans hufvud, bör ej längre rådlöst åse religionens sorgliga tillstånd i Italien och måste derföre eftersträfva en öfverenskommelse med kabinettet i Florens. Denna öfverenskommelse omfattar dock endast kyrkliga frågor, i hvilka den hel. fadren tänker göra de yttersta medgifvanden, som äro med kyrkans rätt förenliga, för att försona Italien med Rom. Hvad den politiska frågan angår, äro romerska hofvets åsigter tillräckligt bekanta för Österrike och hela verlden och nedlagda i de talrika deklarationerna före och efter septemberkonventionen. Derifrån skall man icke vika. I afseende på biskoparnes homagial-ed kan wienerkabinettet vara lugnt, påfven skall aldrig gå in på en sådan ed (trohetsed mot konungen af Italien) för biskoparne. Detta svar tyckes på visst sätt ha lugnat Österrike. Baron Bach hade dock ännu ett tredje samtal med kardinal Antonelli, hvari han bad denne i rätt tid underrätta hans regering, ifall romerska hofvet efter uppnådd öfverenskommelse i kyrkliga frågor skulle öfvergå till underhandlingar i politiska angelägenheter. Kardinalens svar ljöd undvikande. Men nu stå underhandlingarne just på denna punkt, ty konungen af Italien fordrar som vilkor för biskoparnes tillsättande deras ed. Påfven vägrar att gå in derpå, emedan han dermed skulle faktiskt erkänna konungariket och således äfven sanktionera dess införlifning af hans forna territoria. Nu anstränger man sig för att gifva öfverenskommelsen, som man verkligen tänker bringa till stånd, ett sken som mindre slår i ögonen, för att ej alltför mycket stöta Österrike, och derföre heter det från Wien, att underhandlingarne strandat, men från Florens att de stött vå svårigheter. Franske gesandten i Rom har på sin chefs befallning lemnat den eviga staden, för att icke synas utöfva någon tryckning på påfliga regeringen; men han lät innan sin afresa denna förstå, att Frankrike af ingenting skall låta förmå sig att hålla franska trupperna qvar i Rom utöfver den genom septemberkonventionen fastställda tid af tvenne år. — Det är tryckning nog, skulle man tro. Telegrafnotiser för och emot skola ännu en tid bli synliga i bladen, tills slutligen en fait accompli skall stå för oss. I hvad som hittills tillgjorts finnes intet, som berättigar till det nu så ofta hörda påståendet, att inga statsmän mera finnas i Italien, sedan Cavour dog. Mellan Frankrike och Spanien har ett handelsfördrag ingåtts. Frankrike har tråkigt! säger en pariserkorresp. Det är betydelsefulla ord dessa, då det rörer Frankrike. Kusk-striken, säger korresp. vidare, är ett avertissement, som den kejserl. rogeringen erhåller af massorna; må hon lägga märke dertill. Att utopisterna åter höja hutvudet och begära, icke tillbud och efterfrågan, utan att arbetarens behof bör vara måttstock för arbetslönen, är till en del desamma regeringskretsars skuld som så ifrigt hålla monopolet stången. La France fäster uppmärksamheten vid det farliga i denna lära, som Emil de Girardin predikar. Denna begåran är, anmärker bladet, endast en annan formel för läran om aflöningens maximum. Läran om maximum är blott en annan formel för rätten till arbete och till tillfredsställandet af alla behof. Det ligger för handen, att de verkliga och inbillade lefnadsbehofven knappast kunna särskiljas, att den ene känner brist der den andre har öfverflöd c. likasom att staten icke är något assuransbolag mot de i den allmänna hushållningen skeppsbrutna. För Frankrikes närvarande ställning är det dock anteckningsvärdt, att utopierna från 1848 ännu alltjemt spöka och att tillochmed sådana män som Emil de Girardin hängifva sig deråt. Frankrike har tråkigt! I Amerika ha nordtrupperna besatt Bownsville i Texas. Man väntar att äfven Galveston skall gifva sig. — I Nashville har härjat en våldsam eldsvåda, hvilken förstört för 10 mill. dollars proviant Åc. Orsaken tiil eldens uppkomst är obekant. Rysslands erar har genom furst Wittgenstein öfversändt till kejsar Napoleon en egenhändig skrifvelse med de ryska ordnarne för den kejserlige prinsen,