Göteborgsposten – 22 juni 1865, sida 1

Anna af Lothringen darrade vid dessa ord. Oaktadt all den smärta hon kände vid ljudet af denna röst, som utan allt tvifvel var den aflidne hertigens, kunde hon ej återhålla ett glädjerop. — Ah! sade hon, ni vet hvar detta aktstyeke är som kan ådagalägga att Valois voro usurpatorer och att thronen rätteligen bör tillfalla Bourbonerna? — Ja, jag vet det, sade rösten. — Oh! säg mig det, broder, sade hertiginnan i bönfallande ton. — Det finnes ingen annan än ni som kan gå och hemta det. — Nåväl! jag skall gå ... vore det också till verldens ända. — Det finnes i kyrkan Saint-Germain PA uxzerrois. — Under en af golfstenarne? — Nej. — Hvar då? Rösten aflägsnade sig en smula. — Ånna, sade den, svär mig att ni samvetsgrannt fullgör hvad jag vill ålägga er. — Jag svär det! — Nåväl! nästa midnatt skall ni ensam utgå ur Louvren. — Vidare? — Ni skall begifva er till kyrkan Saint-Germain Auxerrois. — Men vid midnattstiden äro kyrkans portar tillslut na. Presterna taga nycklarne med sig.