Göteborgsposten – 21 juni 1865, sida 2

sted. Uf 1010001991 0(0. kättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Vid gärdagens session i poliskammaren företogs till behandling ett mäl, som torde komma att ädraga sig ej ringa uppmärksamhet, såväl för det upprorande i sjelfva det brott hvilket det rörer, som de ännu outredda motiver, hvilka föranledt detta brott. Det hölls nemligen undersökning rörande ett mordförsök, som den 17 d:s mellan kl. 3 och 4 på eftermiddagen föröfvats mot slagtaren P. Bryngelsson i dennes bostad n:r as vid Kronhusgatan, och för hvilket mordförsök arbetskarlen Emanuel Jansson blifvit häktad, såsom skäligen misstänkt att ha begått detsamma. För att höras i detta mål voro, förutom häktade Emanuel Jansson, till poliskammaren uppkallade slagtaren P. Bryngelson och hans hustru Charlotta Bryngelson, slagtaren A. Börjesson, drängen Herman Svensson, trettonårige gossen Joh. Edv. Andersson samt skomakaren Larsson. Slagtaren Bryngelson berättade att han, sedan han ungefär kl. 1 ätit middag, lagt sig att sofva i ett inre rum af den lägenhet han bebor i nämnde hus. I samma rum der B. låg fanns då ingen annan inne. I rummet utanför brukade Eman. Jansson ligga. Bryngelsson vaknade ej förrän mellan kl. 3 och 4, som han trodde, då ett skott aflossades i rummet. Han kände just ej någon smärta, men som det blödde starkt från hans ansigte och bröst insåg han att han sjelf måtte ha blifvit träffad af skottet. Förfärad rusade han upp och ut i det yttre rummet, der han i dörren fann Emanuel Jansson. Bryngelsson skyndade derefter till Allm. och Sahlgreuska sjukhuset der hans sår blefvo undersökta. Skottet hade gått in i venstra kinden och ut under hakan samt åter trängt in i bröstet. Bryngelsson hade legat på högra sidan, med ansigtet vändt ut åt golfvet. På ett bord som stod vid fönstret i rummet fann man genast efter händelsen en laddad pistol ligga. Det vapen som afskjutits mot Bryngelsson återfann man deremot ej förrän en stund derefter då B. återkommit från sjukhuset, ehuru rummet noga genomletats Att man då fann detsamma berodde på en tillfällighet. Drängen Herman Svensson, i tjenst hos Bryngelson, företog sig nemligen att kratsa ur skottet i den laddade pistolen. Då han tagit ur första förladdningen, föll kulan på golfvet och under soffan. Då man skulle taga reda på densamma, fann man mellan soffan och väggen den afskjutna pistolen. Båda pistolerna, likasom kulan hvarmed den ena befunnits laddad, förevisades vid ransakningen. De äro af det simplaste slaget, ungefär halfannat qvarter långa. Kulan var något större än ett vanligt varghagel. Bryngelsson förklarade att han ej förr sett pistolerna, och att det i hans hus ej funnits skjutvapen på två år. Denna förklaring försäkrade äfven hans hustru vara riktig. Ej heller hade något af de öfriga vittnena sett pistolerna förrän efter händelsen. Bryngelsson, som synes märkvärdigt rask för att ha blifvit så illa skjuten, förklarade att han ej kände någon särdeles smärta af såren i ansigtet, men att såre bröstet förorsakade honom mera lidande. Någon kula hade ännu ej ur detsamma blifvit uttagen. På fråga om hurudant hans förhållande till Emanuel Jansson varit, svarade Bryngelsson att han aldrig legat i delo med honom, ntan hade B. tvärtom gjort honom godt efter sin förmåga. Så hade B. endast af ren välvilja och emedan han tyckt det vara synd om J., hvilken han förr haft i sitt arbete, låtit honom bo och äta hos sig sedan han kommit ut från baracken. Bryngelsson förklarade sig) lika litet stå i något ovänligt förhållande till någon annan person. Emanuel Jansson, derefter tillfrågad om han kunde förklara hvem som aflossat skottet mot Bryngelson, svarade att han ej kände till det; han hade varit ensam i rummet, genom hvilket han ej sett någon passera. J. sade sig sjelf hafva sofvit och först vaknat då skottet smällde. Bryngelsson kom ögonblickligen derefter ut, ropande: de sköto mig, tag reda på hvem det var. Bryngelsson och Jansson gingo derefter ut i förstugan, der några personer stodo; men om någon af dem varit inne, förklarade sig J. ej känna till. öfrigt påstod han att B. skulle ha fällt några utlåtanden om att taga lifvet af sig och en till, samt att det skulle varit något groll mellan B. och hans hustru. Hustru Charlotta Bryngelsson hade varit på torget da händelsen timade och kunde sålunda ingenting veta derom. Hon underrättades om tilldragelsen af en gosse och skyndade då hem. För öfrigt intygade hon, såsom redan är nämndt, att några pistoler ej funnits i deras hus, och att hon ej förr sett de ifrågavarande. Slagtaren Börjesson, boende på samma ställe som B., var likaledes på torget vid tillfället och fick der underrättelse om tilldragelsen, hvarefter han skyndade hem. Då han kommit hem var Jansson med flere andra personer inne i rummet. Den laddade pistolen såg han då. Börjesson hade alärig hört Bryngelsson fälla några sadana yttranden, som kunde antyda att han hade för afsigt att taga lifvet af sig, Några vidare upplysningar hade han ej att meddela. Drängen Herman Svensson var i köket då skottet smällde. Dörren mellan köket och svalen stod öppen. Svensson var inbegripen i samspråk med en gosse och en flicka. Straxt efter det de hört skottet, hvilket de först trodde ha blifvit aflossadt på gården, kom Bryngelsson ut på svalen, sägande: Herre Gud! de ha skjutit mig; har ingen kommit ut ur rummet? Svensson svarade härpå att ingen kommit ut, och att ingen varit inne mer än Bryngelsson och Jansson. Detta förhållande, att ingen mer än dessa två varit inne i rummet eller att ingen kommit ut ur detsam