Göteborgsposten – 21 juni 1865, sida 1

:00 DdD — — särskild butelj och var det af detta obemängda vin, som något på stället qvarlemnades. Vid det besök hos Daniel Andersson, då dennes moder Karin Pehrsdotter förgiftades, hade Lindbäck, hos hvilken anmälan före hans afresa från hemmet icke skett derom att äfven Karin Pehrsdotter önskade begå nattvarden, ej medhaft annat vin än det som var blandadt med arsenik. Han medgaf sig jemväl vid flera föregående tillfällen och äfven en gång vid ett senare besök efter Karin Pvlusdotters död hafva sökt asdagataga Daniel Andersson med det förgiftade nattvardsvinet, men dessa försök hade hvarje gång misslyckats af samma orsak eller derför att Daniel Andersson tog för litet af vinet, oaktade Lindbäcks uppmaningar att deraf förtära, mera hvilka skedde på det att gistet skulle säkrare verka. På fråga om åtkomsten till den arsenik, som blifvit använd vid de ifrågavarande förgiftningarna, uppgaf Lindbäck att han under sistl. års sommar hopsamlat densamma genom afskrapning från de tallrickar, å hvilka mamsell Ågren, på sätt hon sjelf omvittnat, utställt det tillagade fluggiftet. Han hade sedermera sönderstött i mortel de sålunda afskrapade kornen samt användt större delen deraf vid beredningen af vinet och det öfriga vid Lysåns förgiftning. Af vinet hvilket han haft i flaska förvaradt i ett väggskåp, hade sista återstoden begagnats vid senaste besöket innev. år hos Daniel Andersson. Redan sistl. sommar, då han på förenämnde sätt samlade arseniken, hyste han afsigten att framdeles nyttja den, för att, som orden föllo: befria fattige, obotligt sjuke från deras lidande. Lindbäck, som under afgifvandet af denna bekännelse och särdeles i början deraf syntes ångerfull, uppmanades slutligen att, derest han visste med sig att äfven vid andra tillfällen, än dem som nu vore föremål för ransakning, hafva genom användande af gift tillskyndat eller försökt tillskynda någon menniska döden, jemväl härom afgifva en uppriktig bekännelse, hvaruppå han bedyrade att han ej hade andra eller flera brott på sitt samvete än dem hvilka han nu bekänt. Efter förhörets slut anhöll Lindbäck hos hr biskopen att få anamma nattvarden, hvilken anhållan hr biskopen dock förklarade sig för närvarande icke kunna bifalla. Som ofvan in fidem R. Trägårdh.