Göteborgsposten – 19 juni 1865, sida 2

dagar och inom fjorton hoppas jag att konung Henrik III skall kunna lägga sig i Louvren. Messire Paterne var i sitt logis, som sedan fyrtioåtta timmar tillbaka befann sig i Louvren. Den hederlige kapellanens djerfva dröm en afton på slottet Yendöme hade realiserats såsom genom trolleri. Hans höghet kardinalen af Bourbon var konung! konung af Frankrike genom pariserbefolkningens val! Påfven skulle snart befria honom från de kyrkliga löftena och derefter skulle han förmäla sig med Anna af Lothriogen, prinsessa af Guise och hertiginna af Montpensier! Helt visst borde den gode Paterne vara nöjd; allt hade gått förträffligt efter önskan. Den nye konungen hade gjort sitt intåg i Paris på aftonen vid fackelsken. Folket hade ropat vivat! Borgrarne hade knäböjande till honom framräckt nycklarne till staden. Erkebiskopen af Paris hade kommit till hans möte och hållit ett tal på latin, i hvilket han sagt att hans höghet kardinalen vore kyrkans äldste son och religionens högra arm. Slutligen hade den påflige legaten skyndat till Paris för att mottaga honom och uttryckt sig sålunda: — Hans helighet påfven skall befria er från era kyrkliga löften, monseigneur, på det att konung Carl X, Frankrikes konung, skall kunna taga sig en gemål och blifva stamfader för en regentätt. Louvren, som efter konung Henrik III:es plötsliga afresa fallit i borgrarnes händer, hade blifvit restaurerad och förskönad. Kardinalen af Bourbon hade funnit den färdig till hans emottagande. (Forts.)