Göteborgsposten – 17 juni 1865, sida 1

roller utföras af hr Strindberg och mill Statlander, bidraga förnämligast till den stora framgång stycket rönt. Sällskapet, som undor sitt vistande härstädes, särdeles under Maj månad, haft en mycket farlig rival, nemligen naturen i all sin fägring, har dock genom ett godt och vårdadt samspel alltid kunnat räkna på en tacksam, om också understundom nog fåtalig publik. När en resande (n. b. inländsk) första gången besöker Göteborg är hans första fråga vanligen den: IIvar ligger Börsen? Kan man få bese Börsen? Sedan han mättat sin nyfikenhet — om till sin belåtenhet eller icke vilja vi lemna derhän — vill han vanligen från de mera estetiska njutningarne öfvergå till mera materiela, bastanta, med ett ord ha sig ett mål mat, så godt som aptiten (och kassan) tillåter det, och utom hans tandgård stiger ännu en annan fråga: Hvar är uppgången till Börsens omtalta restauration? Man visar honom den och han förvånas, och detta med rätta, ty denna mörka uppgång uppför en smal trappa motsvarar föga byggnadens i ötfrigt anspråksfulla inredning och ej heller den särdeles vackra och isynnerhet sommartiden ytterst angenäma lokal, der man efter några minuters ansträngande klättrande ändtligen hamnar. Denna olägenhet kommer emellertid i en icke aflägsen framtid troligen att afhjelpas, enär stadsfullmäktige vid sin senaste sammankomst bitallit uppförandet af en särskild uppgång till matsalen från samma förstuga och i samma stil som uppgången till festivitetsvåningen. Ingenting mera nytt? Jo, från och med i dag ha vi å Bloms sal, den gamla van liga samlingsplatsen för storheter af alla dimensioner och kulörer, att mot erläggande af 1 rdr rmt få beskåda Europas största dame, Elisabeth Murphi, som på sina resor genom Europa, naturligtvis tillfölje af sin längd, förorsakat ett allmänt uppseende och som både i Tyskland och Nederländerna gjort stormande lycka — åtminstone står det så i annonsen och på afficherna, der hon för öfrigt framställes i en attityd såsom hon vore i färd med att gifva en Nasenstiber åt en med hatt och binocle utrustad individ af mankönet. Vidare kan ni för icke fullt så mycket i hr Forsbergs bokhandel tillhandla er den fotografiska afbildningen af en annan storhet inom det fasansfulla brottets, de hemska mordgerningarnes sfer, den nu så olyckligt ryktbare kyrkoherden Lindbäck i Silbodal. Det bör kunna bli en passande pendant till Anna Brita Perssons konterfej. Och slutligen en angenämare nyhet, som dock noga räknadt icke är någon sådan, neml. ankomsten hit af den lilla elitkår af Kongl. teaterns artister, som anlända hit den 21 d:s och Måndagen d. 26 gifva sin första föreställning. Om detta sällskap torde med allt skäl kunna sägas: litet, men godt, och säkerligen kunna de emotse en i alla afseenden gynnsam och angenäm sejour, så mycket mera som deribland befinna sig åtskilliga af vår publiks mest afgjorda favoriter. Under mindre gynnande auspicier kan man i våra dagar företaga en sommarutflykt!