Göteborgsposten – 14 juni 1865, sida 2

Från Utlandet. Då hela det liberala Europa måste mec värme önska att Frankrikes styrka och mak må fortfarande bibehålla sig, emedan det der har sin enda vissa garanti för att sabelvälde icke skall undertrycka den politiska friheter och tillintetgöra de mindre staternas existens är det helt naturligt, att Europa med oro sel de moln, som nu höja sig i Frankrike, hotande med en farlig och försvagande splittring i detta land. Frankrikes välgång beror i närvarande stund af kejsardömets upprätthållande, men detta åter betingas af den mans hållning, som är statens chef. Hans finansiella system har försänkt landet i ett tillstånd, hvilket visserligen kan öfvervinnas af ett land med sädana resurser som Frankrike, men dock skall komma att i längden kännas tryckande. Oron för en ingalunda behaglig framtid har börjat bemäktiga sig fransmännens sinnen i en grad, som väl förtjenar uppmärksamhet; och man yttrar isynnerhet missnöje öfver det system, som uppbjuder allt, för att hålla den verkliga ställningen dold, medan den skugga af representation, som kallas lagstiftande kår, visar sig oförmögen att kunna leda statshushållningen in på andra vägar. Det har bestämdt angifvits att förnämligast de. aflägsna expeditionerna, och bland dem först och främst den mexicanska, samt de stora byggnadsföretagen äro vållande till den brydsamma finansiella ställningen. Fransmännen ha någonting bestämdt att hålla sig vid. De fordra truppernas tillbakadragande från Mexico, och uppskjutandet med en del kostsamma, men mindre vigtiga byggnadsföretag. Skall Napoleon i dessa punkter lyssna till landets önskningar och nödvändighetens bud? Vi tro, att någon stor plan låg under den mexicanska expeditionen, en plan af betydelse för civilisationen, men vi inse nu, att denna plan, hvilken den än må vara, ej kan genomföras utan fara för förvecklingar mellan de båda makter, af hvilka folkens frihet för den närmaste framtiden i hög grad beror: den amerikanska republiken och det franska kejsardömet, och det är en sådan ytterlighet, som måste på allt sätt förekommas. Vi lita ännu ör mycket på kejsar Napoleons sunda förstånd, ör atttro att han af egensinne eller förkärlek ör en plan, hvilken för ett godt ändamål fotrats i hans hjerna, skall oeftergifligt stå fast vid less utförande ... Men vi tro äfven, att, om lan sätter Frankrike i ett tillstånd, som kan eda till förvecklingar med den amerikanska epubliken, och dermed ätven blottställer folkrihetens sak, genom utmattandet af just denas garantier, franska folket skall ega tilläckligt mycket qvar af sina goda instinkter, ör att med kraft uppresa sig mot utförandet f en så farlig plan och bringa regimen till esinning. Det är allvarsdagar som randas för Frankike, det är tidor af vigt, som inträdt för frieten i Europa. Sällsamt är att finna, att de angrepp, som u göras mot det allmänt klandrade finansiela S ystemet i Frankrike, äro alldeles lika dem om gjordes mot systemet under juliregerin