Göteborgsposten – 9 juni 1865, sida 2

— Och du tror att det skulle gifva mig aptit? ut. brast kardinalen leende. — Utan tvifvel, monseigneur. Jag tror tillochmed att om ers eminens gjorde en liten utflykt till Tours, skulle ers eminens vid sin återkomst äta som en varg. Kardinalen slog i ett sista glas vin åt sig och suckade ännu djupare. . — Men ack! sade han, jag är en kyrkans man, min stackars Paterne. — Ers eminens har blott aflagt de mindre löftena -loch kan befrias derifrån. — Än sedan? — Ers eminens kunde omfatta ett annat yrke ... vapenyrket ... — Jag är nog gammal. — Lefva vid konungens af Frakrike hof, och kommendera armeer. — Konungen behöfver mig ej för annat än att få ett godt råd rörande processioner ... Erinrar du dig den sista jag anordnade åt honom? — Ja, monseigneur, den var ståtlig; jag skulle endast ha önskat ... Paterne gjorde ett uppehåll och kardinalen rynkade ögonbrynen, troende att Paterne ville kriticera hans procession. — Hvad skulle du ha önskat? frågade han häftigt. — Jag skulle önskat att konungen varit kardinal... — Ah! bah! verkligen? utbrast Carl af Bourbon. — Och att ers eminens varit konung.