Göteborgsposten – 9 juni 1865, sida 2

IIamnanläggningen vid Ilelsingör ÅIIelsingör Avis berättar, att afsigten med detta storartade förslag är, att inrätta en fullständig nödhamn, befordra fabriksväsendet och skeppsbyggeriet, bilda en ändamålsenlig kolstation för den tilltagande ångbåtsfarten och att framför allt centralisera derstädes genom upplagsaffärer den rysk-amerikanska handeln. Det är isynnerhet för att understödja de ryska köpmännens affärer, som hamnen skulle anläggas. Dessa tvingas nemligen, att upplägga sina osålda varor i olika länder, der filialhus ombesörja behandlingen. Sålunda nödgas neml. Petersburg att under 5 månader afskeppa sina produkter, för att icke under den långvariga vintern, eller de 7 månaderna af året ligga inne med stora varuförråder och oomsättliga kapitaler. Helsingör har nu befunnits lämpligt som upplagsplats i konsignation för alla dessa på olika håll upplagda varor, men isynnerhet för de varor, som skola till Ryssland från Amerika. För att emellertid en ändamålsenlig lösning af denna fråga skall vinnas anser bladet nödvändigt, att Helsingör erhåller en fristads alla privilegier i deras största utsträckning och erkännes af utlandet som en neutral fristad. Reformmöte är utlyst att hållas i Helsingborg d. 10 d:s. Bland inbjudarne läsas namnen på borgmästaren Landegren och d:r Sturzen-Becker. Förgiftningarne i Silbodal. I Astonbladet för i Tisdags meddelas fortsättning och slut på referatet om ransakningen vid Långelanda öfver de hemska förgiftningarne i Silbodal. Sedan ref. vidlyftigt omtalat ransakningen och vittnesmålen berättar han: Åklagaren fick ordet och förklarade sig anse de upplysningar, som vunnits, vara sådana, att han ansåg sig skyldig föra talan mot kyrkoberden Lindbäck och yrka hans inmanande i häkte. Domaren uppmanade nu hr Lindbäck att träda inom skranket och tillsporde honom om han hade något jäf att anföra mot de afhörda vittnena. Lindbäck: Nej! Domaren frågade vidare hvad Lindbäck nu, såsom anklagad, hade att säga om de afgifna vittnesmålen. Lindbäck åberopade hvad han yttrat under det han hördes upplysningsvis. Domaren: Det återstår att fråga om kyrkoherden Lindbäck erkänner sig hafva inbringat enkan Karin Persdotter det gift, hvaraf hon ljutit döden? Lindbäck: Jag känner ingenting derom. Domaren: Jag önskar ett bestämdt svar! Lindbäck: Jag har icke gjort det! Hr Lindbäck begärde derpå att åklagaren måtte ippmanas att till form och innehåll bestämma sitt nsvarsyrkande. Aklagaren förklarade sig föra talan mot Lindäck med afseende å Nils Petterssons och Karin Persotters död. . Lindbäck: Åtalar han mig bestämdt för att hafva git lifvet af dem? Domaren: Han säger sig föra talan med afseende deras död. Lindbäck invände, att till dess åklagaren styrkt