Göteborgsposten – 7 juni 1865, sida 2

France, som likväl icke kan vara alldeles blind för franska kejsardömets egen brydsamma ställning, förklarar, att ett krig med Frankrike skulle för det redan så godt som ruinerade Nordamerika vara den fullständigaste ruin: King Cotton har upphört, att beherska förhållandena mellan Europa och Frankrike; sedan fyra år ha vi vant oss vid att annorstädes finna vår bomull; ställningen har vändt sig; den europeiska industrien behöfver ej mera Amerika, detta kan deremot icke mera bestå utan oss. Detta är dock ett väl lättsinnigt räsonnemang. Prins Napoleon i sitt samösa tal bedömde då Amerika både bättre och riktigare. Och ÅFrance? är kejsarinnans organ. Det länder ej heller kejsarinnans regentskap till heder, att den 10 centimers-subskription, som öppnats för att genom de sålunda insamlade medlen slå en Lincolnsmedalj, blifvit inom hela Frankrike förbjuden. Subskriptionslistorna och de influtna medlem blefvo ötverallt tagna i beslag. Saken har väckt stor sensation. Häromaftonen illuminerade Jockey-Club i Paris, för att fira den seger, som den franske hästen Gladiateur vunnit under Derbykappränningen i England. Patrie tror sig veta, att regeringen f. n. förbereder ett storartadt arbete, hvars ändamål är, att göra de stora hedsträckor odlingsbara, hvilka i Bretagne upptaga ett område af minst 400,000 hectarer. Från Italien skrifves, att Vegezzi nu afrest till Rom. Vi kunna således snart ha att vänta mera pålitliga och afgörande underrättelser ang. underhandlingarne mellan påfven och italienska regeringen, än dem som nu en tid ryktesvis varit i svang. I Italien väcker prins-Napoleons-frågan (såsom denna sak nu kallas i vår så frågrika tid) stort uppseende, och detta så mycket mer som prinsen tillskrifvit grefve Pepoli ett bret, hvari han säger, att han hållit sitt Ajaccio-tal, derför att italienska regeringens underhandlingar med Rom oroat honom och han velat gifva Italien en varning. Det blåser orosväder, från den italienska halfön, som bebådar svåra tider, om icke skickligare händer än de nuvarande taga statsskeppet om hand. Italienska regeringen skall på indirekt väg hafva föreslagit den österrikiska att ingå ett handelsfördrag. Det bestående förhållandet mellan de båda länderna är också något krångligt. Österrike bar ingen ordinarie representant i Italien, och Italien ingen i Österrike. Det finnes t. ex. i Triest ännu alltjemt toscanska, modenesiska och neapolitanska konsuler, under det italienska regeringen icke erkänner någon annan derstädes än den svenska generalkonsuln. För att afhjelpa det dagliga krångel, som häraf måste följa, ha nu nämnda underhandlingar inledts. Den i går från Amerika ingångna notisen, att Davis nu blifvit anklagad för högförräderi och på grund af denna anklagelse skall undergå ransakning i Washington, angifver, att bindande bevisning för Davis delaktighet i mordkomplotten mot Lincoln ej erhållits, och att nordregeringen tänker förfara strängt mot sydupprorets ledare, såsom politiska ogerningsmän. Negrerna i Nord-Carolina hafva skickat en petition till presidenten Johnson, hvari de bedja om rösträtt. Panama-jernvägs-bolagets privilegium har förnyats af columbiska regeringen. Genom detta privilegium erhåller Förenta Staternas regering för alla tider uteslutande rätt att på denna bana befordra krigsförråder och materiel för flottan. Deremot garantera Förenta Staterna Columbias regering suveräniteten öfver näset och rättigheten att stänga banan för andra stater. Den officer, som lyckades gripa Jefferson Davis, generalmajor Wilson, är endast 25 år gammal. Han är född år 1840 i Illinois och var ännu för mindre än fem år sedan kadett i Westpoints krigsakademi. En i Texas utkommande tidning, Shreveport Sentinel, meddelar en berättelse om ett d. 26 april i Shreveport hållet meeting af konfedererade, hvilket bevistades af sydgeneralerna Kirby Smith, Price, Buckner, Harry T. Hays, Louisianas Bayard, Hawthorne m. ss., samt guvernörerna Allen och Reynolds. Mötet beslöt enstämmigt att fortsätta kampen mot Norden. Ibland åhörarne befunno sig många soldater och officerare ur sydarmen. En öfverste Flournoy från Texas höll vid tillfället äfven ett eldigt loftal öfver Wilkes Booth, Abraham Lincolns mördare, i det han jemförde honom med Brutus, och förutspådde honom osörgänglig ära. Besannar detta sig, liksom en Canadatidnings uppgift, att de i Toronto (i Canada) sig uppehållande flyktningar från Södern icke blygts, att med en lysande ban22 PP