Göteborgsposten – 7 juni 1865, sida 2

Både hrr d BEpernon och herr de Cri llon voro närva rande vid parlamentssessionen. Båda voro angelägna om att hertiginnan snart skulle bli dömd, den förre emedan han fruktade repressalier om hon åter blefve fri, den senare emedan han visste att om konungen hunne återkomma innar domen afkunnades skulle det ej bli någon dom af. Beträffande konungen af Navarra, så hade han i sin egenskap af chef för hugenottpartiet afhållit sig från att vara närvarande vid en parlamentssession. Liksom konungen af Navarra var Mauvepin frånvarande från sessionen, oaktadt han på de sista fyrtioåtta timmarne blifvit Crillons högra arm. I stället för att gå upp och afhöra parlamentsförhandlingarne hade Mauvepin, eskorterad af fyra gardister, gått ned till fängelset hvarest den fånge förvarades, hvars bekännelser skulle komma hertiginnan af Montpensiers vackra hufvud att falla. När presidenten de Harlay yttrat att man skulle höra munken som velat mörda konungen, vändes alla blickar mot dörren med uttryck af ängslig nyfikenhet. Plötsligt syntes Mauvepin på tröskeln till denna dörr. Hans ansigte var blekt och uttryckte ångest. — Förräderi! förräderi! utropade han. — Förräderi? hvad vill det säga? frågade Crillon. — Munken har försvunnit ... Dessa ord frambragte ett mummel af häpnad i salen (Forts.)