Göteborgsposten – 7 juni 1865, sida 2

— Lifsstraff, madame. Herr de Harlay uttalade dessa ord med en sådan fasthet, att hertiginnan af Montpensier oaktadt Leo dArnembourgs närvaro kände sitt blod stelna af förskräckelse. Lifsstraff! utropade hon. Ah! konungen af Frankrike skulle betänka sig två gånger ..— Madame, sude presidenten konungen är ej i Louvren, han är i Saint-Cloud, och innan han återkommer skola de befallningar han gifvit vara utförda ... — Och hvilka äro dessa befallningar? — Att om ni blir öfverbevisad om att ha begått det brott för hvilket man anklagar er, skall ni dömas ... — och sedan min dom är uttalad? — Skall den bli utförd, madame. — När? — Inom en timme. Anna af Lothringen uppgaf ctt rop af förfäran och sökte bland hopen Leo dÄrnembours blick. Denne stod ännu qvar på sin plats lika lugn och leende. Herr de Harlay tillade: . — Den man ni användt till verktyg för att mörda konungen skall blifva införd, och om han vidhåller sina erkännanden ... — Ah! utbrast hertiginnan som blifvit lugnad af Leos småleende, han har gjort några bekännelser? — Ja. — Men ... dessa bekännnelser ... skall han ej våga förnya i min närvaro, ty han har ljugit! — Vi skola höra honom, sade presidenten.