Göteborgsposten – 7 juni 1865, sida 1

samma gång lät man dock det rykte spridas, att de borgare som inträngde i Louvren löpte sara att så stanna qvar der. Detta rykte gjorde att endast ett tretiotal af borgaro och arbetare, mera djerfva än de öfriga. inträngde i den sal der parlamentet var församladt. Men det var nog för herr de Harlay blott han såg några som representerade folket, och han förklarade sig sålunda tillfredsställd. Derefter gaf han befallning om att hertiginnan skulle införas och förklarade sessionen öppnad. Hertiginnan af Montpensier kastade förvirrade blickar åt alla håll. Men plötsligt mötte hennes öga bland några af de borgare som fått inträde en man, hvars åsyn kom henne att darra. Att döma af denne mans yttre var han en person ur de lägre klasserna, en af det slags sjömän som ha till sysselsättning att konvoyera timmerflottor på Seinefloden. I verkligheten var han chevalier Leo dArnembourg, grefve de Crövecocurs förtrogne och en af hertiginnans beundrare. Leo hade fört ett finger till sina läppar och kastade på hertiginnan af Montpensier en betydelsefull blick. Denna åtbörd och denna blick betydde: — Frukta ingenting ... era vänner äro här för att rädda er. Leo dArnembourgs närvaro i salen återgaf hertiginnan af Montpensier hennes mod. Hon höjde hufvudet och kastade en högdragen blick på dessa män som samlats i den anspråksfulla afsigten att blifva hennes domare. — Hvarföre har man fört mig hit, sade hon, och hvad vill man mig?