Göteborgsposten – 6 juni 1865, sida 1

all IVIBRA Ull I110ILALIA I114 1445 dc )0140417 Stör onsdags morgon, den 31 Maj, vid Klostersjorden anniatemot Lahall. Lyckligtvis spildes härvid intet de enniskolif; alla blefvo bergade. Samma morgon Ssven rer ett s. k. barkskepp varit synligt, och sedan det tred) latrat derpå nästan ögonblickligen sjunkit, utan att akte igon enda derifrån räddades. Detta skedde ungefär om mil vester om Arnäslandet på 10 samnars djup. låis unu saknar man kännedom om fartygets namn. Un lig ansk loggert kom samma morgon vind för v öder lyck mn Balgö-landet. Den hade förlorat bogspröt och man esan-mast. Detta fartyg inbogserades till hamnen kap: de u knif bore eller hen gad ter förh bort sig. en få I i tr pad feln ske fört väg val Mr gif haf lät: till ocl 2 nder gårdagen. Frå Ilalmstad skrikves sistl. Fredag: Den orkanlika, sydvestliga storm, som sistl. Oonsag huserade i Kattegat, har säkerligen på åtskilliga tallen, liksom här på kusten, skördat månget ofler. rid Mellby strandade ett fartyg och gingo dervid ne man förlorade; vid Sårdahl likaså ett, hvilket örut förlorat masterna. Dessutom hafva vi oss bent att fyra fartyg förliste vid Torekow och 2:ne vid lästad, af hvilka det ena var en norsk bark och det ndra en engelsk brigg. Från JWenersborg skrifves i stadens tiding sistl. Fredag: Väderleken har under de tvenne senare veckorna darit särdeles ombytlig. Den har från en nära tropisk värma öfvergått till kyla med ymnigt regn unler flera dagar och stark vestlig storm, hvarefter åter godt väder inträffat, ehuru rimfrost gjort nätterna kalla. Stormen var så stark, att den sönderslet de nyutspruckna löfven på träden och förde dem i hvirflånde dans omkring på gatorna, likasom om hösten. Några olyckshändelser här i orten i följd af stormen ha vi dock icke hört omtalas, med undantag deraf, att taket på en handelslägenhet å Östadkulle aflyftades och nedföll tätt bredvid lägenheten; taket var dock af träspån. Äfven åskan har under denna tid låtit höra sig. Vid Herrljunga jernvägsstation nedslog den, utan att göra skada. Minnesvård. På garnisonskyrkogården utanför Österport i Köpenhamn restes i lördags en enkel men vacker minnessten öfver svenske löjtnanten J. S. G. Lundegren, hvilken som frivillig och officer vid 22:dra regementet offrade sitt lif för Danmark d. 18 April 1864. Minnesmärket, som åstadkommits genom sammanskott af deltagare i Nordisk Högtid i studentföreningen d. 13 Jan,, är af rå granit med marmorkors och marmorplåt, hvarå läses denna inskrift: så Johan Sigfrid Gamaliel Lundegren. fa Född i Sverige. k Han föll för Danmark i kampen på Dyppel dv. 18:de April 1864. Ernst Mercks senaste öden. N. Dagl. Allehanda innehåller följande skildring, hvilken är förtjent af största uppmärksamhet: Det svenska jernångskeppet Ernst Merck har sedan en god tid tillbaka varit föremål för allmänna uppmärksamheten, Såsom Sveriges största ångbåt har det utgjort ett slags nationalstolthet hos våra tidningar att följa det från hamn till hamn och för allmänheten rapportera hvar det befann sig. Kom så i fjol somras den bekanta emigrantresan, kontraherad mellan den beryktade mr Tefft och och fartygets dåvarande redare Johan Holm, och fartyget kunde icke undgå att genom detta älventyr y terligare vinna i ryktbarhet. Sedan denna kontraherade resa blifvit fullgjord, återfördes Ernst Merck till London, och kort derefter försattes hr Holm i konkurstillstånd: derpå fick man veta att skeppet hade blifvit satt i pant eller taget i mät i London och att hr Holms könkursmassa ämnade derpa öppna rättegång. Vi hafva från säkert håll förskaffat oss närmare underrättelser om förloppet vid fartygets besittningstagande af en engelsk firma och funnit detsamma så märkvärdigt, att vi icke kunna underlåta att gilva våra läsarå del deraf. Grunderna till firman Thomson, Bonar komp:s anspråk på fartyget hafva vi helt kort och muntligen fått redvgörelse för och möjligen kunna vi hafva uppfattat denna redogörelse mindre i riktigt och tydligt än vi skulle önska, men detta är dock utan all betydelse, enär engelsmännen genom ftt sätt att gå till väga hafva lemnat det tydligaste -lintyg på huru sjuk de sjelfva hafva ansett sin sak n vara, Hvad öfriga fakta i affären angår, så äro vi om deras verklighet och sanning fullkomligt förvissade. Under loppet af sistl. Januari och Februari månader kom en mr Grierson flera gånger ombord å fartyget, som låg i Victoria-dockan, med fullmakt från hire Thomson, Bonar komp. att på grund af sörevi— sade och till firman öfverlatna aktiebref för deras räkning taga fartyget i besittning. Men då han icke kunde förevisa stöd af något annat slags auktoritet och enär aktiernas åtkomst under hr Holms dåvarande ställning icke kunde synas fartygets befälhalvare. kapt. Liedqvist, annat än enligt svensk rätt olaglig ocn i öfrigt i högsta grad tvetydig, så blef mr Grierson hvarje gång helt kort afvisad. Men den 10 mars och just under det kaptenen var i land och på konsulatet, kom mr Gr n ånyo ombord, åtföljd af vid pass ett tjog personer, utan all slags qvalifikation och rade, på förste styrmannens, hr Reutercronas, tillfrågan att göra redo för hvilka de voro. Mr Grierson lät altaga storluckorna och i luck-karmarna inhugga åtskilliga nummer och lät derpå i fartygets akter måla Jrnst Merck of London, och allt detta, ehuru hr Reutercrona hela tiden protesterade mot så väl dessa tilltag, som de främmandes qvarvaro ombord. Mr Grierson, som tydligen förde befälet öfver de öfrige, svarade hr R.satt han visserligen accepterade hans protest, men att hans folk det oaktadt skulle verkställa hvad han hade befallt och att, om man sökte hindra honom så ämnade han använda våld. Han aflägsnade sig sedermer: qvarlemnande sex eller åtta man och ett par konstaplar af Thames-polisen. En kort stund derefter kom kapt. Licddvist ombord och blef underrättad om fö loppet; full af harm befallde han genast de qvarvarande karlarne att lemna skeppet, men polismännen visade sina tjenstetecken, förklarade sig lyda ordres och stannade qvar. Kaptenen begärde då handräch ning af den i dockan stationerade polistjenstemannen. men äfven denne nekade och drog sig undan. Hela tiden under dessa äfventyr var svenska flaggan hissar under gaffeln. Följande dagen, då kaptenen på kallelse af sve ul fska konsuln var i land för att med honom rädgö ock om hvad som vore att vidtaga för att förhindra ytte ligare våld och tilltag å fartyget, kom en af de vit att H endockan anstälde tjenstemännen om bord och sade si; sin-hafva fått ordres att förhala skeppet från kajen ut — mm a I på van farnt oil ordres ne