Göteborgsposten – 3 juni 1865, sida 2

det, återstod intet annat för vinnande af Söderns oberoende, än att döda Lincoln. I andra Virginiaregementels läger, der vittnet då befann sig, hade några sydofficerare haft konferens, hvarom en af deltagarne berättat till vittnet, att man der uppgjort planen, att sända några officerare till Canada och gränserna, för att befria fångar, nedbränna Nordstäder, söka få tag i medlemmarne af Nordstaternas kabinett och döda presidenten. Booth var associerad med alla dessa officerare, Han hörde mycket ofta, att man tänkte till slut utföra mordet på presidenten. Han hade tillochmed hört det öppet u talas på Richmonds gator Man gillade inom militären allmänt nödvändigheten af detta stegs tagande. En mrs Mary Herdspetts från Newyork vittnade att hon mött Booth och en person vid namn Johnson samt hört deras samtal. Hon hade tagit upp tvenne bref, som de tappat, af hvilka ett bar öfver skriften Käåra Louis, och sade, att lotten fallit på honom att vara nittonde århundradets Charlotte Corday. Abe (Abrah. Lincoln) måste tömma bägaren: ni kan välja edra vapen, knif, kula etc. Bresvet var undertecknadt Chas. Selby. En aktör Chester berättade, att han varit nära bekant med Booth i 11 år; att Booth i november 1864 under ett samtal i Newyork inbjudit honom att slå sig tillhopa med honom (Booth) om en stor spekulation, hvilken, efter hvad Booth erkände, gick ut på ingenting mindre än att gripa presidenten Lincoln jemte nordregeringens förnämsta medlemmar och föra dem till Richmond. . ; 048 . Äfven Kreuzzeitung? påstår, att man i Wiens hofcirklar allmänt är af den mening, att kejsar Maximilian af Mexico är att snart återförvänta till Europa. Preussens deputerade kammare har, enl. telegram till IL-T., förklarat, att det begärda anslaget till ökande af flottan kommer att bero på huruvida Kiels hamn erhålles eller icke; -erhålles icke Kiel, så erhålles inga penningar. Preussiska regeringen förklarar upprebade gånger, att hon i alla hänseenden vill ha sina fordringar i afseende på hertigdömena uppsyllda. Det väsentligasto i dessa fordringar är Kiels öfverlåtande som örlogshamn till Preussen. Häremot uppreser sig augustenbor garen, och Österrike vill endast medgitva, att ett visst antal af preussiska flottan får station i Kiel. Vilja her tigdömenas ständer, som snart skola sammankallas, icke ingå på Preussens fordran, skall detta sätta hårdt mot hårdt, och — har hr Bismarck sjelf sagt — vingen skall tränga Preussen från hertigdömena. Der står nu saken.