Göteborgsposten – 3 juni 1865, sida 2

sp Napoleon I hade som bekant många tvister med sina slägtingar, men hans förebråelser gåfvos alltid inom familjens krets. Blott en enda gång erhöll kejsarinnan Josephine en offentlig tillrättavisning, och detta skedde då i den höfligaste form. Kejsarinnan hade tilltalat medlemmarne af lagstittande kåren såsom Ånationens representanter och Maniteur förklarade af denna anledning, att H. M:t omöjligen kunde ha begaguat ett sådant uttryck, emedan hon mycket väl visste, att kejsaren var nationens enda representant. eTimes anmärker, att det för en furste såsom kejsar Napoleon, hvars teorier uppenbarligen äro vida liberalare än hans praxis, icke kan tänkas någonting harmligare, än då medlemmar at hans familj motträda honom med bekännelser om denna liberalism, hvilka så vida längre än något som han skulle vara i stånd att törverkliga. Det ligger något illojalt i detta förfarande, — hvartör Times också gillar tillrättavisningen, som af de flesta andra organer, de der äro vänligt stämda bör napoleonska huset, uppriktigt och öppet beklagas. Från NewYork askrifves, att den första transporten af frigifna nordsoldater skulle såsom i Thorsdags afgå till Mexico på utvandring. Emigranterna skola gå i land på det mexicanska området i Cnihuahua och derifrån begifva sig till Sonora. Man har utsigt till att snart åter få se guld och silfver i cours. 3-centsstyckena at! papper skola indragas ur rörelsen, man har i deras ställe utgifvit 3-centsstycken, hvilka bestå till lika stora delar af nickel och koppar, se ut som silfver, äro lika stora som 10-centsstycken och bära denna prägel: framsidan: Frihetsgudinnans allegoriska vild med omskriften Upited States of America 1865; frånsidan: det af en krans sädesax omgifna talet III. ÅÄÅtven i Amerika har ett våldsamt oväder rasat. D. 11:te Maj på aftonen drog neml., åtsöljd af ett kort, men hältigt åskväder en fruktansvärd orkan öfver New-York och Brooklyn, förstörande för flera 100.000 dollars vär de, i det den uppryckte träd, kullkastade hus, bortlörde tak och förstörde fartyg i hamnen. Newyorkertidningarne börja nu meddela referater om vittnesmålen mot de i den Boothska sammansvärjningen inblandade personer. Vi återgifva här till en början några: Det första vittnet var John Lee, tillhörande Washingtons spanande polis. Han hade visiterat hotellet Kirkwoodhouse, der han fick veta, att Atzerott (anklagad för tillämnadt mordanslag mot v. presidenten Johnson) bebodde rummet n:o 126, hvilket låg alldeles öfver v. presidentens, Dörren var stängd, och då den bröts upp, såg vittnet en stor skeppsrevolver och en svart rock, som hängde på väggen; i fickorna på denna rock fann han en anteckningsbok med con:on mellan J. Wilkes Booth (mördaren) och Ontariohanken i Canada, i hvilka Booth var krediterad under 1864 för 455 dollars. Namnet J. Wilkes Booth var skrifvet på både den inre och yttre sidan af boken. I fickorna funnos ätven flera skjortkragar och lyra näsdukar, af hvilka en var märkt med Mary B otu. Vitinet hade derefter försigtigt borttagit kläderna ur sängen och manlan lakanen och madrassen funnit en stor knis. omkring en fot lång, å hvilken funnos några roctflä Alla dessa saker hade framlagts inför domstolen. Hotellets bokhallare. Jones, identifierade fången Atzerott med den af vittnet Lee omnämnde person. Et vittne Weickman, som bade spisat i mrs Furratts hus, intygade, att hennes son John H. Surratt. dr Mudd, Booth. Harrold och Payne (som gjorde attentatet mot Seward) umgingos på förtrolig fot med hvarandra. Virtnet Lloyd sade, att Surratt. Harrold och Atzerott befunnit sig tillsammans på hans värdshus fl a ånger. Någon tid före mordet på Lincoln hade de da senare efterfrågat och qvarlemnat 2:ne gevär jemte någon ammunition och sagt, att de om några dagar skulle hemta dem. De hade emellertid dolt dem mellan ett par tvärbalkar. Måndagen före mordet kom mrs Surratt i närheten af hans hus. I början kunde han icke förstå hvad hon menade, men hon yttrade något om skjutvapen, som snart skulle behöfvag. På aftonen till d. 14:de April (långfredagen, då mordet söröfvades) kom mrs Surratt till hans hus omkring kl. 5 och sade till honom, att han skulle ha skjutvapnen i ordning. Hon bad honom gifva de personer, som skulle komma, en flaska whisky. Omkring kl. 12 på vatten blef han utkallad och fann då rvenne personer till häst utanför hang dörr. Den ene var IIarrold, som vittnet kände igen. IIarrold presenterade Booth, som satt qvar på sin häst, IIarrold zick in och fick en gr svhisky, drack något sjell och bar flaskan ut till Booth, hvarefter han åter bar in flaskan. under det Booth satt qvar till häst derute. Harrold sad: For Guds skull skynda, Lloyd; gil mig de der tingesterna! såsom om han redan visste, hvad han menade. Vittnet lemnade dem, såsom mrs Surrat sagt. De togo blott ett gevär. Booth sade sig ej kunna taga sit, emedan han skadat sig i benet. Just då de skulle bege sig af, sade Booth: -Jag vill sära eder något nytt. Jag är viss om, att vi dödat presidenten och sannol kt äfven mr Seward. lUIUrold kastade sig upp på sin häst och de redo af. Senare hörda vittnen ha intygat ett sörtroligt förhållande mellan Booth, Arnold och ()Laughlin. Ett vittne sade, att under illuminationsaftonen d. 13:d (laughlin gått omkring i krigsministerns hus, men olifvit utvisad, eftersom han ingenting hade att göra derstades. General Grant besann sig just då hos ministern. Blind vittnena har äfven förhörts mr Browning, presidenten Johnsons pivatsekraterare. IIan sade, att han samma afton mordet skedde sunnii i presidentens breflåda ett kort, adresseradt till Johnson, hvarå stod skrifvet: Vill icke störa er; är ni hemma? — J Wilkes Booth. Et särdeles vigtigt vittnesmål var det, som afenss af II-ury von Stem tjensterjiort i de konfsed.