Göteborgsposten – 2 juni 1865, sida 2

dan. Marskalklederna glesna. Bernard Pierre Mahnan. marskalk af Frankrike, har i dessa dagar allidit i Paris och för alltid nedlagt den marskalksstaf, som han genom egen energie och lyckans medverkan så att säga funnit i sitt patronkök. Föad d. 7 Dec. 1791 i Paris, ingick han år 1809 som frivillig i 66:te infanteriregementet och kämpade i Spanien under Massena och Ney som soldat, underofficer, löjtnant och kapten. Han deltog med kejserliga gardet i fälttågen 1814 och 15. Bourbonerna upptogo honom äfvenledes i sitt garde, men det var med ett linieregemente som han junder hertigen af Angouleme drog will Spanien. Vid eröfringen af Algier var han med såsom öfverste och utmärkte sig isynnerhet i den 22 dagar ihållande kampen under Bonas murar. På Ludvig Filips befallning ingick han år 1832 i belgiska armeen, hvilken han ända tills år 1839 tillhörde som general. Hans stora talang i att organisera gaf sig på ett lysande sått tillkänna. I Frankrike blef han utnämnd till generallöjtnant och hade alltid, törntom vid en inspektionsresa till Algier och en kort tids anställning på Corsica, befälsplatser inuti landet. År 1848 företog han, för att återställa den hotade ordningen, en marsch från Alperna till Paris, hvilken marsch af 120 gamla franska lieues han tillryggalade på sju dagar. Under sommaren år 1851 erhöll han under sig af prins-presidenten, hvilken utan vidare Svärigheter enats med denne gamle och trogne anhängare al hans hus, Pariserarmåen, med hvilken Magnan under decemberdagarne 1851 krossade republikanernas motstånd. Under kejsurdömet blef han senator och president sinom komitän för armådotationen, hvarjemte han ända till sin död förblef öfverbefälhafvare öfver Frankrikes första armekår, hvarmed följde befslet öfver i Paris garnisonerade trupper. Marskalk Magnan hade före statsstrecket tvenne gånger stridt mot upproriska: under Ludvig Filip mot arbetarne i Lille och Boubaix och 1849 i Lyon mot socialisterna. Han angifves ha varit en ej blott energisk och klok, utan älven tapper man. Han tros komma att på sin befälspost efterträdas af nuvarande generalguvernören i Algier, marskalk Mac Mahon. Detta dödsfall skall troligen djupt gripa kejsaren, som måste på detta sätt se sig förlora den ene efter den andre at sina trogna och pålitliga män, under det oenigheten sprider sig inom hans egen familj och dermed utsigterna för hans dynasti förmörkas. Beklagligen tyckes kejsaren, för att döma af hans bref till prins Napoleon, likväl icke lägga dessa Försynens vinkar på bjertat. Han lyssnar ej till det i dem innehållna rådet, att skapa ett frisinnadt regeringssystem, der sjelfva systemet kan lefva, fastän personen dör. Det är illa och bebådar, att napoleonismen ännu en gång skall falla, för att sedan kanske resa sig i en ädlare och varaktigare form. Frankrike har nyligen varit hemsökt af! ett försärligt oväder, hvilket isynnerhet rasat i Yonne-, Loire-, Ainoch Charentedepartementen; ofantliga hagelbyar, som beledsagade stormarne, hade isynnerhet anställt stora förödelser. Den af hagelstormen i Noyers vållade skada anslås till 100, 000 tres, i socknarne St. Martin dEstreaux, Sail och Ubrise i Loire-dep. till 300,000 fres. Romanchefloden steg öfver sina bräddar och satte byn Alberges under vatten till 5 fots höjd och tjugo familjer i Bourg dOisson fingo all sin landtegendom förstörd genom öfversvämningen. En ung nygift man, som körde en vagn på landsvägen, blef ihjälslagen af åskan. Hagelstormen d. 16 maj var isynnerhet våldsam. Haglen voro så stora som hönsägg och piskades af stormen ned med en sådan hältighet, att hela marken såg ut som om den varit ötverhöljd med ett snötäcke; vingårdar och sruktträd förstördes alldeles; små soglar dödades i sina bon i träden och åkerhöns ihjälslogos af hagel, som träffade dem i hufvudet. All säden i dessa distrikter är mer eller mindre förstörd. Fjelfva segelfarten på St. Quentinkanalen hämmades genom hopsamling af ofantliga hagelmassor; inloppet till kanalen vid Vendhuile blet nemligen på detta itt tillsluten genom ett isblock om 40,000 kubikalnar, och 600 arbetare, hvilka sattes i rörelse för att genombryta denna ismassa, hade stor svårighet för att med sina yxor få hål i densamma. Journal des Debats meddelar dessa upplysningar om Algiers finansiela vigt för Frankrike: Före 1830 kunde Algiers handel med Frankrike ej uppskattas högre än till 5 a 6 mill. fres årligen. Ar 1837 hade den stigit till 20 mill; tio år derefter, eller 1847, till 100 mill. fres och 1861 hade den åter stigit till mer än dubbelt denna summa, neml. till 237 mill hvaraf Frankrikes utförsel till Algier ut4 ö — — — 8