Göteborgsposten – 2 juni 1865, sida 2

scigneur, skall man deremot afrätta er ... Skynda på väg till Nancy, ers höghet. — Men jag kan ej på det sättet öfvergifva hertiginnan af Montpensier. — Jag skall rädda henne! Res, monseigneur. Hertigen hade två timmar förut i Louvren sett döden på för nära håll för att ej folja grefve Eric de Cråvecocurs råd. Hertiginnan åsäg med förtviflan i hjertat borgrarnes reträtt och de kungliga truppernas intagande af den sista barrikaden. Derefter såg hon echweitzarne intränga på rue des Pråtres och forena sig med gascognarne. — Jag tror, min vackra kusin, yttrade i detta ögonblick Henrik, att ni nu ej får så lätt att lemna oss. Hon kastade så honom en hatfull blick och svarade: — Jag ser det, striden gäller nu mellan husen Bourbon och Lothringen. Ettdera af dessa hus är öfverflödigt på jorden; ettdera måste försvinna! — Det skall ej bli mitt, sade Henrik. Farväl, ku-in. Jag lemnar er här under min vän Nos vård och går till Louvren ... Salunda blir detta mitt fängelse? frågade hertiginnan. — Ja, min kusin. — Hvarför icke Louvren? — Det kan väl synas er underligt i första ögonblicket, men ni skall straxt förstå orsaken. — Jag lyssnar. — Om jag för er till Louvren, skall ni icke längre