— Då skall man låta dig undergå tortyr. Jacquot ryste. Rösten tillade i hotande ton: — Vet du väl hvad tortyr är? — Jag har hört talas derom, men vet det ej. — Nåväl, lyssna! Jacquot kände en smula hjertängslan. Ordet tortyr klingade oharmoniskt i hans öron. Rösten återtog. — Man börjar med de så kallade spanska stoflarne. Dessa utgöras af ett slags små träskor, som äro så inrättade att de medelst skrufvar kunna hopträngas efter behag. I dessa träskor inför man patientens fötter, derefter börjar man skrufva och fortfar härmed ända tills patienten bekänner . .. eller hans fötter äro krossade. — Och om patienten ej bekänner? frågade munken. — Då öfvergår man till vattenprofvet. Vet du huru man använder det? — Nej. — Man lägger patienten pa ett bord, man öppnar hans mun och häller vatten i densamma, först helt litet, sedan allt mer och mer ända tills han talar. — Och om han ändock ej bekänner? — Då använder man kniptången. Vid detta ord kände Jacquot en frosskakning genomila sina lemmar, men han väntade dock att anden skulle förklara sig. — Du vet ej huru detta går till, eller hur? — Nej, sade munken,