Göteborgsposten – 1 juni 1865, sida 1

— Man låter hvitglödga en kniptång i ett fyrfat. Sedan detta skott, kniper man med denna tång bitar ur de köttiga delarne af armarne och låren ... — Min Gud! utbrast Jacquot med förfäran. — Derefter, fortfor rösten, gjuter man smält bly i de sår man åstadkommit med den hvitglödgade tången. Jacquot uppgaf ett rop af fasa. Likväl höll han sig ännu ståndaktig och sade: — Men om man allt detta oaktadt ej bekänner? — Då skickar man en till (iråvoplatsen, hvarest bödeln hänger en ... — Ja, sade munken, men man dör utan att ha bekännt. — Jacquot, sade rösten strängt, jag kan förutsiga dig ditt öde för den händelse du underkastar dig tortyr och döden utan att ha bekännt sanningen. — Ah! utbrast munken. — Du skall bli fördömd .. Hvad fruktan för tortyren eller rädslan för döden ej kunnat åstadkomma, framkallades genom hotet om evig fördömelse. — Jag skall lyda! mumlade Jacquot förfärad. — Du skall lyda? — Ja. — Du skall i morgon säga sanningen helt och hållet? — I morgon ... i afton till och med ... om ni vill! ... stammade munken, hvars tänder skallrade af fasa. — Då, sade rösten, kan jag förutsäga dig din framtid. — Nåväl?