Göteborgsposten – 31 maj 1865, sida 1

Ett leende sväfvado öfver Henriks af Navarra läppar — Jag anar hvem ni menar, chevalier, sade han: ni fruktar att min kusin konungen af Frankrike, för hvars sak vi kämpat, skall komma och öfverkorsa våra planer — Det var just hvad jag tänkte, Sire, sade Crillon — Råväl! låtom oss invänta vårt sändebuds åter komst ... — Ack! fortfor Crillon, vet ni att jag ännu aldrig under de tjugo år jag tjenat konungarne i Frankrike, set någon så svag och oboslutsam ... Om olyckan vill at han kommer tillbaka till Paris inom tre dagar härefter skola vi få nya barrikader. — Lyckligtvis skall han ej komma tillbaka! hördes en röst från dörren. Crillon vände sig om och varseblef Mauvepin. — Jag har spelat min roll väl, fortfor narren .. konungen tror mig vara död. — Död? utbrast Crillon förvånad. — Tillåt mig först och främst att öfverlemna er de här papperet, sade Mauvepin. Med dessa ord räckte han Crillon konungens förord: nande för denne att vara guvernör öfver Louvren. Deref ter redogjorde narren för sitt samtal med Henrik III. — Men jag är ingen trollkarl jag, herr Mauvepin sade Crillon, och kan omöjligt förstå huru ni kunnat vars inne hos konungen utan att han sett er? — Jag fick af en page, som är min vän, tillåtelse at gömma mig i en stor koffert, i hvilken konungens kläde äro förvarade.