Göteborgsposten – 31 maj 1865, sida 1

sammanlagat erlägger; fördelningen sker på det sätt att mot bevillning af tillochmed 15 rdr svarar 1 röst från 15 30 , svara 2 röster 30 3 45 8 , 45 60 4 om 60 7 80 5 80 — 100 6 — 100 150 . IT 150 — 200 8 200 400 9 400 10 egande dock den valberättigade, som icke fått sig någon bevillning påförd, jemväl lägsta rösträtt. Vid den diskussion som härefter uppstod yttrade sig först hr Renström, som varit en af de kommiterade. Tal. upplyste att inom komitten hade redan vid första sammanträdet fråga väckts om rösträtt per capita vid val till riksdagsman. Tal. motsatte sig dock detta förslag och skall alltid så göra, så vida ej för valrätten bestämmes en census. Härom innehåller ock det hvilande representationsförslaget bestämmelser. Tal. påpekade vidare att den nu föreslagna valordningen leder till samma resultat som den senast gällande, och med denna ha både högt och lågt beskattade varit belåtna. De tre lägsta kategorierna som af den föreslagna valordningen bestämmas ha ungefär lika många röster som de tre högsta och de fyra mellersta ega majoriteten af röstantalet. — Hvad fördelningen af riksdagsmannaarvodet på de skattskyldige beträffade, borde frågan derom tillsvidare förfalla, dels emedan debetsedlarne för innev. år redan blifvit utfärdade i enlighet med de gamla bestämmelserna, dels emedan annan beräkningsgrund kommer att bli följden af det nya representationsförslagets antagande, Hr E. G. Lindström instämde och förordade förslagets antagande. Hr Hedlund instämde med hr Renström deri, att en census måste bestämmas om man antoge röstberäkning per capita. Trodde ej att vi ännu vore mogna för en så demokratisk reform som antagande af en obegränsad rösträtt per capita, äfven om andra qvalifikationer såsom ett visst kunskapsmått o. dyl. kunde föreskrifvas. Ett sådant röstsätt hade väl visat sig vara utan fara i andra länder, med mindre allmän bildning än inom vårt land, men dess antagande vore dock förenadt med betänkligheter. Då emellertid det kgl. representationsförslaget redan antagit val pr capita med en census af 800 rdr, hemställde tal., om ej redan nu en valordning bygd på denna grund här skulle kunna antagas. Det skulle vara ett vackert initiativ om rikets förmögnaste stad antoge lika rösträtten; det skulle dessutom verka fördelaktigt för antagandet af det hvilande kongl. förslaget. Det är visst sannt att staden varit belåten med den nuvarande valordningen och man borde vara de förmögnare förbunden derföre att de medgifvit, det maximum af de röster som af en person få afgifvas är tio. Men oaktadt man hade skäl till belåtenhet kunde det dock ej nekas att det låge nagot betänkligt deri att tjugonio personer som befunno sig i högsta klassen vägde lika mycket som 272 personer i den lägsta, och detta vore ett så mycket betänkligare förhållande som de tjugonio personerna hade vida lättare att koncentrera sig. Man bör således ej i detta fall blott se på siffran. Det fordras en stor allmänanda hos de med blott en eller få röster gynnade, för att de skulle så talrikt infinna sig att de kunde göra sin röst hörd jemte de förmögnares, och man kunde blot! i tider af agitation och stark politisk oro kunna vänta något sådant. — På ofvan anförda grunder yrkade tal. att rösträtt per capita med samma census som kgl. representationsförslaget bestämmes. IIr Renslröm anmärkte att en stor del af dem som befinna sig i första klassen derigenom skulle beröfvas sin rösträtt. Hr Hedlund respekterade denna invändning, men erinrade derom, att ifall det kongl. förslaget, som man hoppas, går igenom, skulle dessa samma personer i alla fall till nästa riksdag gå denna rösträtt förlustig De som ha en inkomst under den bestämda census bruka blott för öfrigt ytterst sällan deltaga i valen. Her E. G. Lindström och P. Hammarberg talade för antagande af komiterades förslag hvilket af de närvarande antogs. Förslaget om fördelningen på de skattskyldiga af utgit terna för riksdagsmännen förföll. Man öfvergick derefter till törslaget om val al borgmästare, hvars hufvudpunkt inne höll, att vid dylikt val utöfvas rösträtt efter samma grund som för val af stadsfullmäktige nu är eller framdeles kan varda bestämd. Hr Hedlund yrkade att denna punkt borde för ändras derhän, att rösträtten vid val af borgmästarc utöfvas efter samma grund som för val af riksdags man nu blifvit bestämd. Den ofantliga öfvervigt, som vid val af stadsfullmäktige faller på förmögenheten: del borde ej i detta afseende göra sig gällande. Be rättigade klagomål öfver denna de förmögnares öfver vigt höras från andra städer, om man också icke ha erfarit någon olägenhet deraf, då här finnas mång förmögna och dessa för öfrigt äro fria från partisinn samt med sina röster gå utom sina egna leder. Ian dra kommuner är det ej så, och man hörer upprö rande saker om huru ett enda bolag med sina röste j uteslutande bestämmer utgången af stadsfullmäktige val. Det vore derföre en gärd åt rättvisan, att detta fall gå ifrån valordningen för stadsfullmäktige — AA OO C—ö—kä —ö—