Göteborgsposten – 26 maj 1865, sida 2

— — ————————— baka till Saint-Cloud, fortforo emellertid kanonerna att dåna i Paris. — CLrillon försvarar sig som ett lejon, sade konungen. — Ja, Sire, men lejonet skall slutligen duka under, svarade Joyeuse. — Det vore skada! mumlade Herrik III, ty han är en tapper krigare och en tillgifven undersåte. Jag vill göra honom till konetabel, om han slipper undan. — Sire, Sire, sade Joyeuse ännu en gång, det finnes flera andra portar till Paris, hvilka ej äro så väl försvarade som den vid Montmartregrafven. Den vi nu passera till exempel ... — Min vän, sade konungen, om du tror att jag begifver mig till Saint-Denis af feghet, så bedrar du dig. — Ah! Sire ... — Men, ser du, jag är vidskeplig och har anmärkt tre saker under det du parlamenterade med borgrarne. Först och främst har jag anmärkt att min häst var hvit liksom min fana. — Nåväl! Sire ... — Och att han blifvit dödad under mig ... hvilket är ett elakt förebud. — Vidare? — Vidare är det fredag i dag och jag hyser en viss fruktan för att börja en batalj på en sådan dag. Ser du när jag en gång kommit in i stridshvimlet är det ingen som kan vara mera oförvägen och jag känner mig då rigtigt vara i mitt element ... (Forts.)