Göteborgsposten – 26 maj 1865, sida 1

— Nej visserligen! sade Mauvepin. — Fortsätt ni att skjuta ned borgare; jag stiger upp i klocktornet. Derifrån kan jag se öfver till Paris. — Hvad skall det tjena till? frågade Mauvepin. — Jag skall räkna barrikaderna. — Godt! — oOch se om konungen kommer till vår hjelp ... — Puh! sade Mauvepin, om jag räknat på någon räddningsplanka, så svär jag att den ej är denna. Crillon satte sig åter på de korslagda musköterna och lät derefter föra sig upp i Louvrens klocktorn. Herr. dEpernon följde honom. — Tror ni att vi kunna hålla oss länge, herr chevalier? frågade dEpernon. — Ja så länge att ni kommer att darra af förskräckelse mer än en gång innan vi gifva oss, sade Crillon. Torntaket var försedt med fyra gluggar, en åt hvardera väderstrecket. Crillon närmade sig den ena efter den andra af dessa gluggar och betjenade sig af en kikare för att kunna se bättre. I söder, norr, öster och vester såg han barrikader resa sig. — Den stackars konungen, mumlade han smålcende, skall aldrig våga sig igenom alla dessa barrikader ... Mauvepin har rätt, han skall begifva sig tillbaka till SaintCloud. Crillon gjorde sig med ett enda ögonkast öfver torget Saiot-Germain-PAuxerrois reda för hvad som föranledt den sista anfallsrörelsen af borgrarne, hvilka ett ögonblick dragit sig tillbaka. Det var ankomsten af hertiginnans af