Göteborgsposten – 26 maj 1865, sida 1

det i förvirring och derigenom ernå nya fördelar för rebellerna. Angående Boothes personlighet hafva vi redan berättat tillräckliga detaljer; deremot vilja vi i dag meddela sådana om hans medbrottslingar, hvilka snart skola dingla i galgen. Fru Surratt var hustru till innehafvaren af ett värdshus 10 (eng.) mil söder om Washington. Hon uthyrde det efter sin mans död till en viss John Lloyd och flyttade med sin son samt några döttrar till Washington. Hon gjorde der tjenst som ett slags rebellpostmästerska, i det de bref, som smugglades eller skulle smugglas öfver Potomac, fördes till hennes hus och derifrån betordrades vidare. Fru Surratt skildras som en qvinna med stor energi och själsnärvaro. IIon bevisade det isynnerhet vid Paynees häktning. Denne senare är Kentuckybo och skall ha deltagit i öfverfallet vid S:t Alban. Efter det han utfört mordförsöket mot Seward, galopperade han derifrån i samma riktning som Booth, mot östra armen af Potomac. I närheten af Fort Lincoln kastades han af hästen och denne skenade bort. Han måste derföre, sedan han en tid hållit sig gömd, återvända till staden. Då han inträdde i fru Surratts hus, hade detta nyss besatts af polisen och han vandrade med hela familjen i fängelse. Der försökte han först begå sjelfmord, men nedlät sig sedan till bekännelser. Atzeroth är en tysk, hvilken invandrade redan som gosse och för det mesta bott i Maryland. Sedan krigets utbrott har han hufvudsakligen sysselsatt sig med smyghandel. Hans roll i morddramat skulle vara att mörda v. presidenten (nuvarande presidenten) Johnson. Han hyrde ett rum i Kirkwood House, alldeles ötver dem, som beboddes af Johnson. Han tyckes i det afgörande ögonblicket ha saknat mod, och han lemnade om aftonen till morddagen Washington. Hans häktning har redan förut beskrifvits. Harrold är en ung, f. d. apotekslärling, sedan en på Booths bekostnad lefvande Taugenichts. Booth kände honom, som helt och hållet saknar beslutsamhet och mod, för väl, för att anvisa honom en vigtigare roll i sammansvärjningen, än den af sin adjutant. Han ombesörjde hästarne och åtföljde honom på flykten. Teaterregissören Spangler hade klargjort den vanligen af kulisser och andra dekorationer tillspärrade vägen öfver scenen. I allmänhet fanns å Fordska teatern ytterligare en mängd sammansvurna, hvilka genast spredo sig omkring efter det dådet förötvats. De flesta från Washington utlöpande telegraflinier afskuros mordaftonen. Booth och Harrold redo derför, utan att bli antastade, öfver den bro, som förer ölver östra armen af Potomacfloden. De gjorde halt 1 ofvannämde Lloyds värdshus i Surratville, der de stärkte sig med whisky, emottogo en bössa och öppet skröto med Booths verk. Vid soluppgången uppnådde de det tre mil från Bryantown belägna, d:r Mudd tillhöriga hus; doktorn spjelkade mot 25 dollars Booths brutna ben, hvarvid en engelsman hjelpte till, hvilken äfven förfärdigade kryckorna åt Booth. Booth kunde ännu alltjemt röra sig. Mot aftonen redo de vidare längs de kärr, som utsträcka sig nedanför Bryantown. En neger, åt hvilken de betalte 7 dollars, visade dem vägen till den i affären invigde Samuel Coxes hus. Der qvarstannade de tills Thorsdagen, hvarefter de begåfvo sig öfver Potomac, och med tillbjelp af kapt. William Jett i Bowling Green uppnådde Garretts farm, der de som bekant påträflades. Alla de nämnda personerna, som understödde Booths flykt, befinna sig i fängelse, derjemte en viss Adams och hans fru, samt en Wilson, Coxes granne och äfvenledes medveten om planen. För öfrigt skall antalet af de häktade uppgå till flera hundrade. Detta blir en af de märkligaste kriminalprocesser. Derigenom att man valt det krigsrättsliga förfarandet skola de skyldiga säkerligen icke undgå sitt välförtjenta straff, hvilket måhända annars blifvit fallet.