odelette var ej den enda som ej fattade Henriks af Navarra plan. Hertiginnan af Montpensier som drogs med strömmen af de tyska ryttarne befann sig framför en barrikad, från hvars höjd man helsade henne med ett regn af kulor. — De der menniskorna misstaga sig, sade hon, de tro oss vara konungens folk. Gascognarne och borgrarne sköto oupphörligt. Hertiginan lät sätta en hvit flagga vid ändan af en pik till tecken att hon ville parlamentera. Elden upphörde då och hertiginnan red fram ända till foten af barrikaden och ropade lefve messan! lefve ligan! Gascognarne och borgraree svarade med samma rop och öfvergåfvo barrikaden. Då hertiginnan af Montpensier såg det sporrade hon sin häst och red öfver barrikaden, sålunda inträngande på rue des Prtres. Omkring tretio ryttare följde henne, likasom hon upprepade ropen: — Lefve messan! lefve ligan! — Nåväl! sade Henrik till Odelette, förstår du nu? — Icke ännu, Sire. — Vänta .. och följ noga hvad som tilldrager sig.. Hertiginnan red allt längre in på gatan och för hvarje steg hennes häst tog, omringades hon alltmera af borgare som ropade: lefve ligan! På samma gång uppstego gascognarne åter på barrikaden. — Mina vänner, sade hertiginnan, ni ha tagit miste,