Göteborgsposten – 22 maj 1865, sida 1

oo BER SR TT DG UPPG hållet rykande, med färska spår i detsamma som tycktes antyda att det nyligen blifvit anlitadt. — Medico-legal undersökning af August Olssons döda kropp kommer nu att företagas. Från Uddevalla skrifves d. 19 d:s: Vårarbetet är nu häromkring i det allranärmaste fullbordadt; endast någon potatisläggning är det hufvudsakliga som återstår. Väderleken har för jordens ans varit den förträffligaste. Den torka, som under en längre tid pinade höstsädet och gräsvallarne, har blifvit afbruten af några särdeles välgörande regn, hvilka otroligt påskyndat vegetationen, så att naturen nu står i sin skönaste vårskrud. Allt ser lofvande ut. Måtte det så fortfara! Djurgårdsteaterns brand. Om denna sorgliga händelse berättar Dagens Nyheter för i Lördags: Teaterdirektören Roos hade i denna vecka ankommit till Stockholm med sitt sällskap. Han hade nu som i fjol förhyrt den då af honom öppnade, nybyggda Djurgärdsteatern. Till om Söndag hade han annonserat den första representationen för sommaren, och i går afton mellan kl. 5 och 6 pågick der generalrepetition till en ny pjes: Han är alldeles galen. Repetitionen å lustspelet blef plötsligt förvandlad till ett sorgespel på fullt allvar. Två gasarbetare voro sysselsatta under teatergolfvet att afprofva gasrören. Gaslukt kändes upp på scenen. Arbetarne tillsades härom. De voro likväl nog oförsigtiga att röra sig med sin tända lampa, så att gasen som strömmat ut ur rören blef antänd. Den flammade upp mot venstra sidans avantreener. Enligt en af de många orediga och stridiga berättelser vi hört, skulle det dervid ha fattat eld i första radens avantscen, men gasarbetarne skulle sjelfva ha släckt den. Efter en kort stund utbröt eld ånyo i andra radens avantscen och spridde sig derifrån med blixtsnabb hastighet kring hela öfre delen af byggnaden. Enligt en annan version märktes ingen eld genast utom sjelfva uppflamningen vid den lätta explosionen. Repetitionen fortsattes. Snart märktes lukt af svedt trä och rök. Man ropade åter gasarbetarne, men de svarade att det ej var någon fara. Plötsligt föll ridån ned. Man sprang upp till andra radens venstra avantscen, ryckte upp dörren der, men möttes af lågor. Andra sprungo upp i direktörens rum, belägna lika högt upp i huset som andra raden; äfven der slogo flammorna till mötes. Elden lågade hastigt öfverallt. De som deltogo i repetitionen hunno ijförvirringen ej ens tänka på sina i klädlogerna qvarlemnade öfverplagg. Alla rusade ut. En ung mamsell Feron ville upp i sitt rum, beläget nära direktörens familjs; flera personer sökte hejda henne och fingo fatt i hennes klädning, men hon fortsatte sitt lopp uppför trappan med sådan häftighet att klädningen gick sönder. När hon kommit in i sitt rum spärrade lågorna återvägen för henne. Hon kastade sig ut genom fönstret, från andra våningen, och skadade sin venstra arm, dock ej farligt. Direktör Roos hann icke rädda sina eller sin fa miljs tillhörigheter i deras boningsrum, ej heller deras kläder, ej heller sin dotters dyrbara teatergarderob. En del af teaterns bibliotek, musikalier och kostymer hade han i ett kontor på nedra botten, och detta lyckades man till en stor del berga; men det säges att då hr Roos velat bära ut ett kassaskrin han i stället råkat taga ett liknande biljettskrin, så att han äfven förlorat sina kontanta penningar. Pianot blef räddadt. De båda gasverksarbetarne försvunno. Det är dock icke anledning antaga att de blifvit skadade. Deremot blef en annan arbetare skadad i ena benet under räddningsarbetet. Sprutor tillkommo ganska hastigt, men elden hade Ännu mycket snabbare gått fram till byggnadens alla vinklar och vrår. Man riktade sina bemödanden på att rädda Bährs villa, belägen på höjden bredvid teaterhuset, och detta lyckades, men den blef mycket ramponerad. Träden rundtomkring brandstället blefvo antända och illa skadade, gräset deromkring på många famnars afstånd blef afsvedt. Dagen hade varit het äf sol, men aftonen derute var brännande. Ända bort ill Blåporten kändes en hög grad af värma. — När huset var nästan nedbrunnet såg man de norska skarpskyttarne hoppa som Turcos från bjelke till bjelke ned sin slang för att släcka lemningarne; skeppsnolmssprutans båtsmän pumpade med landtmannasegnet, och gardisterna langade osörtrutet vatten i kedja. ! Elden utbröt ungefär kl. 6. Innan 7 var huset nedbrunnet till grunden. Det lärer varit försäkradt. Hr Roos hade deremot icke försäkradt något af 1 sin egendom. Han hade i förgår varit uppe i Skandia och efterfrågat premien, men funnit den för lög, säges det. — Det är andra gången han genomsår en sådan olycka. Förra gången var det i staden Wasa. Den stackars mamsellen, som håller schweitzeriet Bährs villa blef öfverfallen af välmenande räddare wW—WA——