Göteborgsposten – 19 maj 1865, sida 2

coln; en summa af 100,000 dollars är satt på expresidentens hufvud. Johnson har vidare tillkännagifvit, att rebellanförarne skola bli strängt straffade. — Man kan således, om dessa uppgifter bekräfta sig, ha att förvänta en blodig räfst på Amerikas jord, ett galgregemente, som skall komma menskligheten att rysa. Vi ha dock här ännu icke så noga kännedom om förhållandena, att vi kunna rätt bedöma, om denna stränghet, som den nye presidenten tyckes vilja utöfva, är berättigad eller icke. I mensklighetens och civilisationens namn vore dock önskligt, om den amerikanska demokratien icke besudlade sig med blod, så att man måste känna afsky för henne. Den som griper till svärdet, skall med svärd förgås — detta tänkespråk kan användas lika väl på demokratien i Norden, som det är lämpligt på aristokratien i Södern. Underrättelserna från Mexico ljuda tillfredsställande, och fortgår regeringens sträfvan efter landets lugnande med framgång. Dock synes som ett hotande moln det befarade inströmmandet af upplösta nordoch sydarmåer från Amerika. Det är kändt, att de soldater, som en gång smakat på fältlifvet, med svårighet kunna åter förmås att slå sig ned som lugna och fredliga medborgare. I de förvirrade förhållandena i Mexico skola de måhända derför vänta sig finna lämpligt fält tör sina aventures. D. 10 April, årsdagen af kejsar Maximilians emottagande af mexicanska kejsarkronan i Miramare, offentliggjordes Mexicos organiska rättsstatut. Den deri af nationen proklamerade och af kejsaren antagna regeringsform är ärftlig monarki med en katolsk suverän. I händelse af kejsarens död eller förhinder att sköta regeringen öfvertager kejsarinnan de facto regentskapet. Tills en definitiv organisation utförts, representerar kejsaren den nationala suveräniteten. Dessutom ha äfven andra dekreter utfärdats, såsom om pressordningen och införandet af en tidnirgsstämpel och om intörandet af S:t Carlos fruntimmersorden, hvars stormästarinna kejsarinnan är. Vidare ha utkommit kungörelser ang. förändringar i ordensstatuterna för de kära fruar af Guadelupe, ang. ett nytt reglemente för den mexicanska Örnsorden, om en under kejsarinnan stående välgörenhetskomite, en junta till skydd för de nödlidande klasserna, om stittandet af en medalj för militäroch civil förtjenst och slutligen om grundandet af en vetenskapsakademi. D. 8 April gaf franske befälhafvaren marskalk Bazaine en afskedsmiddag till ära för den till Washington destinerade transke gesandten de Montholon med fru. Kejsarinnan af Mexico har öfversändt den första dekorationen af S:t Carlos fruntimmersorden till m:me Hidalgo, mor till mexicanske gesandten vid hofvet i Tuilerierna. jemte en mycket nådig handskrifvelse. Inom Frankrikes senat förekom d. 13 d:s en petition, som afsåg ingenting mindre än att återinföra ärftliga charger i Frankrike. Vicomte Delalot hade neml. petitionerat om, att kejsaren skulle ega rätt, att efter godtfinnande göra senatorsvärdigheten ärftlig inom en familj. Vicomte Lagueronniere anmärkte häremot: Privilegierna äro genom våra lagar afskaffade, och våra seder gå ej ut på att åter väcka dem till lif. Staten kan icke söka sin kraft i ärftliga inflytanden; hon stödjer sig på personlig förtjenst, på stora tjenster, på rättmätigt förvärfvadt anseende. Om en medborgare svingar sig upp genom sin intelligens, om han genom stora ider gör sitt namn beromdt, genom uppoffring och mod förvärfvar sig ära, då bli utmärkelser och värdigheter honom till del. Hans söner öfvertaga med ett ärofullt namn dessa stora minnen. Men de ha ingalunda sin börd att tacka för rätten, att få till någon grad deltaga i statens angeläsgenheter; de måste först visa sig dertill värdiga Åc. 4c Den bekante markis Boissy försvarade den ärftliga pairsvärdigheten, i hvilken han ssåg den bästa borgen för monarkiens stabilitet. Han utropade: Kejsaren vet nog, att i ett land ej en ensam menniska bör ega att upprätthålla en princip. En sendas arfsföljdsrätt är icke mera tillräcklig för vår tid, i hvilken alla sträfvanden på ett så beklagligt sätt vända sig åt demokratien eller, hvad som är detsamma, åt republiken. Markis Boissy fruktar mycket, att regeJringen icke mera kan motstå de demokratiska tendenser, mot hvilka hon med hvarje dag tränges mera, om man icke sätter några skrankor mot dessa öppet predikade dåliga principer. Ett par regeringsrepresentanter förklarade, att man borde lemna petitionen å sido, emedan det endast tillkom kejsaren eller se-Inaten, men ej en vanlig petent, att taga initiativet till en förändring af grundlagen. Häremot uttalade sig dock senaten, som med tomligen stor majoritet emottog petitionen till behandling. Kejsar Napoleon skall i Algier mottaga en lyckönskningsdeputation från kejsaren af Marocco. Vid återresan från Algeriet skall den italienska flottan samlas i närheten af