Göteborgsposten – 19 maj 1865, sida 1

XIX. Noö, Malican och den vackra Odelette hade ställt sig på taket omkring konungen af Navarra. Henrik yttrade: — Dessa parisare äro allesammans födda till soldater. Se på de der skräddarne och garfvarne, slåss de icke som gamla knektar! Oh! en vacker barrikad den der och så förståndigt den är placerad midt emot Louvrens stora port! — Siro, sade Noå, ser ni en man till häst der nere? — Ja, den som för befälet vid de två fältslangorna? — Alldeles. — Du känner honom? utbrast Henrik med ett småleende. — Lika väl som ers majestät, ser jag! ty ers majestät har äfven igenkännt hertigen af Guise. — Den käre kusinen af Guise, sade konungen af Navarra, har nog lust att ligga i Louvren i natt, han. — Men vi blanda oss väl i saken, eller hur? — Åh! hvad vill fem eller sex hundra gascognare, kringspridda här och der i Paris, förslå? — De äro mer värda, dessa sexhundra, än konungens af Frankrike åttatusen schweitzare. — Medgifves, men ... — Men ...? inföll Noå. — Då konungen af Frankrike ej vill ha min hjelp ... — Så måste man hjelpa honom mot hans vilja. — Du anser det?