Göteborgsposten – 18 maj 1865, sida 2

Fran Utlandet. Förenta Staternas nye president har ännu cke afgifvit någon bestämd förklaring om, vilken politik han ämnar fullfölja gentemot le främmande makterna. Han har i sina tal väsentligt inskränkt sig till att hota upprorets edare med lagens strängaste straff, om de alla i hans händer, utan att han likväl vill så så långt som det parti, hvilket med senaor Summer i spetsen begär, att Sydstaterna skola behandlas som territorier, således styras Jirekte af regeringen i Washington och förora sin röst i kongressen, tills de kunna anses rullkomligt lojala. Johnson vill i den sista punkten följa Lincolns politik, enligt hvilken de underkastade staterna behålla sina författningsenliga rättigheter och sjelfva kunna bilda sin regering, så snart unionen erkännes af ett så stort antal innevånare, att en sjelfständig organisation är möjlig. Början härmed har skett i Louisiana, och det handlingssätt, som iakttagits i denna stat, skall då komma att bilda mönstret för de öfriga. Antingen Johnson fasthåller vid denna politik eller icke (ty han har icke oåterkalleligt bundit sig vid densamma, lika litet som Lincoln hade gjort det), är det under alla omständigheter visst, att Sydstaterna äro fullständigt besegrade och måste underkasta sig de vilkor, som regerini Washington föreskrifver dem, och den vidare utvecklingen har derföre närmast blott intresse för Amerika sjelft. Större betydelse har det, om Johnson vill helt och hållet egna sig åt unionens återupprättande och undvika hvarje strid med utlandet, eller om han äfven utåt vill göra sitt partis grundsatser gällande utan afseende på följderna. De fredliga försäkringar, som han och den nye engelske gesandten i Washingvon, sir Fr. Bruce, utvexlat med hvarandra, ha i England gjort ett mycket gynsamt intryck; men de hade dock endast en allmän karakter, och presidenten framhöll dessutom, att de båda makterna icke kunde undvika att A3n33 —