Göteborgsposten – 18 maj 1865, sida 2

— Min lilla Odelette, kan man stiga upp på taket af detta hus? — Ja genom vinden, med tillhjelp af en stege. — Följ mig då dit. — Ni vill stiga upp på taket? — Ja visst. Odelette var hvarken rädd för borgare eller hugenotter eller någon menniska i verlden då hon var med konungen af Navarra. Henrik och Malican följde henne. Hon förde dem upp under takläggningen af huset och visade dem den stege, medelst hvilken de kunde komma upp på taket. Skjutandet fortfor, kanonerna dundrade oafbrutet. Henrik uppsteg först, höll sig fast intill en skorstenspipa och blickade ut. Torget Saint-Germain-YAuxerrois låg nästan alldeles under hans fötter och något längre bort Louvren. Striden fördes med förbittring. Folket hade skaffat sig artilleri, två små fältslangor som de rigtade mot en af portarne. Louvrens försvarare gjorde ett energiskt motstånd. — De skola nog hålla sig dagen ut, mumlade Henrik. — Och konungen skall återkomma, sade Malican. — Hvem vet? — Monseigneur, ropade Odelette som qvarstannat nedanför stegen, nu är herr de Noä här. — Ah! ändtligen! utbrast Henrik. Noö steg upp. (Forts.)