Göteborgsposten – 18 maj 1865, sida 1

af Augurerna under hand och inför sina valmän erkänt att beslutet om Nybroviken var förhastadt, tillochmed skadligt, hade dock ingen af dem så pass mod att instämma i hr Hiertas motion. Han rönte genast ett faktiskt bevis på deras ovilja, och en aning om att beslutet skall, om möjligt är, bli beståndande. I stället att genast bifalla remiss al motionen till beredningsutskottet hvarigerom dess utlåtande till fullmäktiges sammanträde i nästa månad kunde föredragas och saken då definitift asgöras, så yrkade grossh. Schwan och rådman Weser att motionen skulle hvila på bordet, hvilket ock beslöts. Följden deraf blir i gynnsammaste fall, att motionen i Junisammankomsten remitteras till vederbörande utskott, hvars betänkande i Julisammankomsten föredrages, då frågan kanske afgöres i fall man ej då beslutar infordra ytterligare upplysningar från något håll, hvarigenom uppskof vinnes. Under tiden fortgår igenfyllningsarbetet med all ifver. Bordläggningsmanövern var hrr Schwans och Wesers verk — och likvisst äro dessa just de som göra anspråk att vara de mest upplysta bland de mycket upplysta fullmäktige! Begge hade kort förut uppträdt såsom mycket liberala och framstående talare vid reformmötena och särdeles hr Weser till komplett evidens deducerat att de privilegierade stånden böra uppoffra sina rättigheter på fosterlandets altare. Hr Schwan orerade i samma syftning. Men hos stadsfullmäktige vilja dessa herrar icke för stadens bästa uppoffra ett grand af deras egen — fåfänga. Hvilken rik skörd af materialier för Snobbarnes historia erbjuder sig icke dagligen! Se här ännu ett exempel derpå! Naturligtvis skulle äfven hr Schwan uppträda på reformmötet inom sin valkrets, visa sig på styfva linan och erinra valmännen om sin lefnadsfriska tillvaro, ty riksdagsvalen förestå, och för att bli talman bör man, enligt gammal sed, vara vald till riksdagsman. Alltså hr Schwan uppträdde och ordade så att både reformförslagets vänner och motståndare skulle finna sig belåtna. Till de senares fröjd gjorde han ett anfall på tidningspressen och angaf den för uttalade hotelser om förslaget icke gick igenom. Han skulle stått sig ganska illa om någon anmodat honom uppgifva hvar dessa hotelser förekommit, och hvaruti de bestått. Men besynnerligt nog — man visade nu som alltid undseende med hr Schwan. Den plötsligt clebre expeditionssekter Ringborg, som är så rysligt ond på representationsförslaget, står i stor tacksamhetsskuld till detsamma. Från att vara sjuklig och nedstämd till lynnet af brist på sysselsättning och af brist på uppmärksamhet, har han nu plötsligen blifvit frisk, har fått sysselsättning och finner sig vara en märkvärdig man, är observerad, fruktad, afskydd, med få ord, allt det som smickrar fåfängan hos en del menniskor. Kan ni föreställa er att en liten ministerkris nyligen varit på tapeten. Ni erinrar er att sistförsamlade ständer begärde att regeringen skulle uppgöra detaljeradt förslag till en reorganisation af befordringsväsendet inom flottan, med anledning af förändringarne inom sjöförsvaret. Detta förslag har också blifvit utarbetadt af sjöministern grefve Platen och hans högra hand expeditionschefen Adlersparre. Förslaget berör i åtskilligt äfven sjelfva flottan, sjöförsvaret. Men nu är förhållandet, att just i afseende på sjöförsvaret är hertigen af Östergötland och sjöministern af högst skiljaktiga åsigter. Den förre anser kustförsvaret med mindre fartyg af ringa betydenhet och ifrar endast för monitorer och dylikt. Sjöministern håller äfven på kustförsvaret. Då nu konungen alls icke har något specielt tycke för sjöväsendet, och vill, så vidt möjligt är, helst i denna fråga vara neutral, öfverlemnande åt prins Öscar och sjöministern att arrangera flottans affärer, så är det klart, att diverse konflikter skola uppkomma mellan den oansvarige och ansvarige rådgifvaren. Begge hafva sina anhängare inom konseljen, och då det ofvannämnde förslaget der föredrogs,