Göteborgsposten – 17 maj 1865, sida 1

Men meningen blef ej fullborda; budbäraren sjönk till golfvot. gjorde ett afskedstecken och upphörde snart att andas Konungen utstötte ett skri al raseri. Till häst, mma herrar! sade han till de omkringstaende. Jag skall bränna Paris om det behöfves, men jag skall aterintaga i Louvren. Denna gung lät aj Henrik III transportera sig i bärstol. Ilan läf framföra en häst åt sig, svingade sig i sadeln och red i sporrstäck genom Naint-Denis gator i spetsen för sina gardister och schweitzare. Knappt en timma derefter befsann han sig med sin eskort under Paris murar. Denna timma syntes honom likväl lang nog, ty hvarje minut hördes knallen af kanoneller bösskott. Detta oaktadt smickrade sig konungen ännu med hoppet att upproret skulle vara lätt undertryckt. Da han red igenom Montmartra och sag Puris sramfår sig, sade han till sina följeslagare: — Jag tror alt vi komma för sent; Crillon har säkert redan bragt dem allesamman till förnuft då vi hinna fram och kommer ej att behöfva oss. Konungen bedrog sig. Han hade lomnat Montmartreporten bevakad af schweitnare. Han såg nu borgare på vallen och schweitzare i vallgrafven. Men borgrarne voro beväpnade och schweitzarne voro döda. Konungen gaf befallning att portarne skulle öppnas. Borgrarne vägrade. Konungen lät då en afdelning schweitzare rycka fram,