Göteborgsposten – 15 maj 1865, sida 2

SE HH1AQ J 111184 f-. 21 April erhöll krigsdepartementet i Washington depescher från general Sherman, hvilka inneslöto en af honom och general Johnston tre dagar förut undertecknad konvention. Man kände, att de båda generalerna underhandlade, men stipulationerna i den afslutade öfvenskommelsen öfverraskade kabinettet i Washington. I st. f. att vara en blott vapenhvila, höjde den sig i sjelfva verket till ett provisoriskt fredsfördrag och hade ratificerats saf general Brekinridge. Den första artikeln förordnade om sientligheternas inställande med svilkor att kunna återtagas inom tvenne dagar. Den andra förband de nu existerande sydarmåernar, att upplösa sig och nedlägga ssina vapen i sina resp. staters hutvudsäten, att der stå till Unionskongressens förfogande och safvakta både Statsoch FörbundsmyndigheTternas handling. Den tredje var helt och shållet politisk och afsåg ingenting mindre än den exekutiva Unionsmaktens erkännande af de resp. staternas regeringar, i det deras tjenstemän och lagstiftande församlingar afgåfve den af Förenta Staternas konstitution föreskrisna ed., och skulle hvarje sådan relgerings laglighet i händelse af tvist bestämmes af Förenta Staternas högsta domstol. Den sjerde och femte afsågo återupprättandet för framtiden af stalus quo ante bellum i hänsyn till lagskipning, borgerliga rättigheter och por Tlitisk frihet. Den sjette garanterade amnesti såt alla innevånare i Sydstaterna, så länge de Jskulle förhälla sig lugnt och fredligt; och den sjunde artikeln innehöll en resumö af dessa svilkor, dock med det medgifvande att undertecknarne ej voro plenipotentiärer. Det mest framstående i detta aktstycke är, att det uttryckligen stämplar alla de existerande statsregeringarne i Södern med en laglig karakter soch tillstädjer dem myndighet att för vissa sändamål coordinera med Unions-regeringen. Af detta skäl och derför att konventionen teg i afseende på slafverifrågan och ignorerade konfiskationslagarne, men mest derför att den praktiskt lemnade det fritt åt Sydstaterna att rekrytera deras styrka och förnya kampen, 5nhAS:-abmfN:.— General Giant Skickades genast till Shermans högqvarter med instruktioner härom och med ordre att återtaga fientligheterna. Ej nog dermed befallte krigsministern Stanton, att Shermans utgifna ordres till andra nordgeneraler skulle af dem annulleras, så att denne nyss så populäre fältherre på detta sätt plötsligt degraderades. Härtill har troligen medverkat misstron om att Sherman skulle vara hugad tillvälla sig ett pretorianskt välde, som skulle kunna bli af farlig tryckning för regeringen. Nordstatspressen, så ombytlig i sina tycken och sympatier, är också genast framme med att tillvita Sherman bedrägeri. Tidnin-. garne säga att Sherman visste om mordet på Lincoln, innan han ingick öfverenskommelsen med Johnstone; att denne erbjöd sig kapitulera på samma vilkor som Lee, men att Sherman ansåg sig ega oinskränkt makt och garanterade gynnsammare vilkor; att Jefferson Davis befann sig i Hillsborough, medan underhandlingarne pågingo, och uppsatte vilkoren för Johnstonees kapitulation. Sedan Grant i egen person tagit öfverbefälet öfver Shermans trupper, efterträddes han i sin förut innehafda befilspost öfver Potomacarmeen af Halleck, som genast befallte Meade, Sheridan och Wright att rycka framåt och afskära Johnstones reträtt och ej bry sig om ordres från någon annan än Grant. Från alla håll syntes nu nordtrupper anrycka mot Johnstone, hvarföre denne hos Grant begärde amnesti samt tillåtelse för sydpresidenten Jefferson Davis och öfriga medlemmar af sydregeringen att utvandra. Men Grant vägrade och förklarade sig ej emottaga annat anbud än en kapitulation under samma vilkor som Lecs. Johnstone måste gå in derpå och kapitulerade tillika med 66 generaler, så att vid sista postens asgång från Newyork, Sydstaternas hela krigsmakt representerades af seneralerna Kirby Smith och Dick Taylor, hvilka äfven båda underhandlade om kapituation. Man väntade, då posten afgick, att Jeforson Davis, som förföljdes, skulle bli tagen, nnan han kommit öfver Mississippifloden. Sedan Leess kapitulation ha nordregerinsens utgifter minskats med en million pr dag. 100,000 soldater skola genast afskedas och kÅrant har redan börjat armereduktionen. En ångare med 2,000 på parole frigifna ydsoldater ombord har uppbrunnit och hafva .100 personer vid detta olyckstilltälle omkommit. Enligt den sista officiela berättelsen hade egeringen i Amerikas Nordstater satt i omopp följande belopp af paperspenningar: Icke äntebärande sedlar (greenbacks) 433 millioer dollars, räntebärande sedlar som ersätting för skiljemynt 24 mill., 5 prets noter 9.2 mill. och 6 prets noter 156 . mill., så-saf des inalles 683 mill. dollars. Emellertid omma de 6 yrets noterna endast sällan i omnn men da kunna likväl hamamnas aan 12