Göteborgsposten – 15 maj 1865, sida 2

Från Utlandet. Förflyttningen, af en hufvudstad är et svårt arbete, ej allenast derföre att det förut sätter betvingandet af en mängd enskilda in tressen, som uppresa sig deremot, utan äfve derföre att massor af folk och ting måst samtidigt förflyttas, och dertill vigtiga ting såsom dokumenter och handlingar, hvilka må ste på det omsorgsfullaste vårdas. Man ka lätteligen föreställa sig, hvilken villervall: som nu måste råda såväl i Turin som Flo rens, medan hufvudstadens förflyttning frår det förra till det senare stället som bäst på går. De italienska ministeriernas uttåg ur Turin till Florens eger f. n. rum i den mes kolossala skala. Hittills ha närmare 200 wag gons passerat Bologna, fulla med papper a expeditionssaker. Men ännu större är naturl transporten af de utvandrande embetsmännens enskilda effekter. Men oaktadt denna villervalla, oaktadt Dantetesten, talar man i Italien äfven om någonting annat, om Rom och dess intriger, i hvilkas nät man med oro tror sig se regeringen vara nära att bli snärjd. Konung Victor Emanuel har blifvit from, — någonting af hvad vi kalla läsare har satt sig fast uti honom — och han är derföre böjd för de största eftergifter för påfvens önskningar, emedan han par tout vill komma till något slags försoning med denne. Konungens biktfader har afgått i ett hemligt uppdrag till till Rom, och man anmärker att en del personer, som nyss erhållit avaneement och kommit i gunst, utmärka sig för sitt fromma sinnelag. Den allmänna meningen uttalar sig ganska oförbehållsamt mot konungen och liknar honom vid en gammal kokett, som, efter att under hela sitt lif ha lefvat för verlden och syndat, plötsligen sig omvänder och blir ifrigare än någonsin att genom fromhet och undergifvenhet för kyrkan och kyrkans tjenare afplåna sina synler och utverka absolution. För egen del tro vi det icke vara så farligt med denna Victor Kmanuels omvändelse. Han vet att han har utt göra med de finaste ränksmidare i verllen och han måste derföre å sin sida äfven pela komedi. Men den stora allmänheten er endast ytan af händelserna och dömer lerester. Denna opinionens kritik och stränget gör konungen ondt och hämmar kabinetets gång på underhandlingarnes väg. Det enare har derföre skyndat att söka två sina änder rena, sägande i en officiös tidning: Italien erkänner i påfven visserligen den kaolska kristenhetens öfverhufvud och skall tädse visa sig beredt, att förhandla med hoom angående kyrkliga angelägenheter; påfens verldsliga makt erkänner det likväl icke; l