Göteborgsposten – 13 maj 1865, sida 1

verldsomsorger draga menniskobarnen frår sndkurens sköte in i stadens qvalm, liksom my ror i en ofantlig stack arbeta de der hva och en på uppförandet at framtidens och förhoppningarnes mer eller mindre storartade byggnad, otta solid, men kanske ännu oftare endast ett bedrägligt, skimrande luftslott. Och så kommer kanske en vacker dag den obeveklige inteckningsegaren Döden och säger upp sina inteckningar; här hjelpa inga böner här gifves ingen dagtingan, arbetet afstannar och byggnaden står qvar, kanske ett vackert monument af idoghet, flit och redbarhet — men kanske också af motsatsen. Från middagens dam och solhetta drager sig kanske en och annan tillbaka i Trädgårdsföreningen, der träden visserligen ännu icke ge någon skugga, men öfver hvilken det allaredan hvilar en viss landtlig anstrykning, och der en kopp kaffe och en cigarr ändå smaka bättre än inom fyra väggar. Ingen fröjd här på jorden är dock oblandad, och kanhända finner en amatör af dominospelet (slamrande i åminnelse!) det nog landtligt att lokalen icke erbjuder mera än ett sådant, då återigen en amatör af seltersoch sodavatten finner 25 öre vara en alltför stadsaktig och dryg lösen för denna oskyldiga förfriskning. Men tiden läker alla sår, och vi äro nog förmätna att hoppas på en dag, som skall medföra både en ny uppsättning af dominospel och en nedsättning af de artificiella vattenpriserna. Fram på aftonen, när dagens bestyr för de flesta atstannat, när, som nu, månans bleka, poetiskt melankoliska anlete börjat titta fram på fästet, ja, då fyllas åter allåerna, gångarne i Trädgårdsföreningen och småborden i och utanför hr Fricks schweitzeri. Musikens toner dallra genom rymden, luften kännes så mild och så behaglig, hastigt förflyga några timmar och snart sluter den vallmokrönte guden unga och gamla i sina trofasta armar och så har åter en dag sjunkit ner i tidernas haf, för alla? nej — måhända letar sig en blek månstråle in iden dunkla kammare, der sjuklingen suckar på sin bädd, der sorgen eller förtviflan jaga bort den milde guden från hufvudgärden. Den tunesiska ambassaden lyste och försvann. Märkligt nog voro stadens vederbörande idkare af handelsrörelse samma dag den anlände kallade till inställelse hos magistraten, för att yttra sig om sökanderna till ledigvarande svenska och norska konsulsbefattningen i Tunis, men då upprop skedde, befanns ingen enda person närvarande, och skälet dertill? bristande intresse för en så vigtig angelägenhet, menar ni kanske? Nej, långt derifrån ; antagligen voro vederbörande redan tidigt på benen, för att vara i ordning att mottaga och vederbörligen undersöka en af sökanderna, medlemmen af tunesiska beskickningen, dragomannen, riddaren at fyra ordnar svensk-norske v. konsuln i Tunis, hr Tulin, hvilken på aftonen anlände hit i sällskap med de öfriga fez-bärande dignitärerna. Mycket väsen af sig gjorde emellertid dessa icke och icke någon annan, för så vidt vi ha oss bekant, af dem heller; här vankades icke bjudningar till höger och venster som i Stockholm, de intogo i allsköns lugn sina måltider på Göta källare, der de åto med sina kraschaner, som en åskådare uttryckte sig, men så medförde de icke heller hit några 20,000 rdrs presenter, och deras språk var tyvärr arabiska, äfven för våra mest erkända snillen. Ett rykte ville veta att de långväga resenärerna med ängf. Oden på Lördagen företagit en trip till Trollhättan, men så var dock icke förhållandet, ingen af våra många ångare med gudanamn blet hugnad med den stora nåden att dittransportera dem, Oden och Thor de fingo det icke, Freja, den himmelska förde dem ej! Orsaken till resans inhiberande känna vi icke. Måhända tyckte ambassadörerna Göteborg vara en stad, der det var godt att vara och der man rådde sig sjelf, der ingen generade en, hvarken med bjudningar eller annat och der de kunde vandra sin gata fram lika litet observerade, som om de varit hederliga svenska ul-tunesare. hakalum! Vi få se det i den beskrifning, som de otvifvelaktigt komma att utgitva öfver sin resa. Mashallah! Vi ha sett värre saker än så! En annan resande notabilitet, som säkerligen gjort sig mera bemärkt, har någon tid gästat vår stad. Uar ni händelsevis på gatan, på stadens restaurationer eller kanske på DPournocanRn far FÅ 7 oh