Milda vårfläktar ha börjat omsväfva oss, marken har iklädt sig sin grönskande skrud, på morgonstunderna hvimla våra allåöer af promenerande till häst och till sots, ur vattenkällan vid trädgårdsföreningens port dricker den sina verlden i siden och yllemusslin, i engelska skorstenar eller mindre vådliga Rothenborgare eller Angresiare, helsan ur kristallklara glas, som serveras dem af den uppmärksamme väktaren vid denna lissens källa, under det att menige man i vadmal och träskor förfriskar sig ur tennbägarne i den icke långt derifrån belägna vattenståndaren vid Gamla alleen; törstiga äro vi alla, sjunger Bellman, och det smakar förmodligen lika uppfriskande på begge hållen. Så kommer dagen med sin äflan och täflan, aftärer och