Göteborgsposten – 11 maj 1865, sida 2

Å)IUCUIVAtG 1107 4110987 re ve val, utsetts till storthingsmän för Kristiania. Handelsföreningen i Stavanger har beslutat aflåta till konungon en tacksägelseadress med anledning af afslutandet af handelstraktaten med Frankrike. — —ä—ä—ä— Tkl — Från Utlandet. Vi framhöllo för några dagar sedan vissa i Europas söder och sydvest sig utvecklande händelser, hvilka synas oss antyda annalkandet af betydelsefulla och vigtiga förändringar i den närvarande politiska situationen. Underrättelserna från en annan trakt af vår verldsdel angifva, att äfven på ett annat håll ovädersmoln draga upp. — Det ges tvenne händelser i Europa, säger Köln. Zeit., hvilkas möjliga inträffande helt säkert ingen utan orolig förväntan motser, så framt icke partilidelse eller frasens makt gjort honom alldeles blind: franske kejsarens plötsliga frånfälle, innan hans son är i stånd att hålla regeringstyglarne, och konung Leopolds af Belgien död. Om än det förra, enligt menskliga beräkningar, i betraktande af Ludvig Napoleons kraftiga år och, såsom reseberättelserna från Algeriet synas visa, sunda kroppskonstitution, ännu står så temligen i vida fältet, visar sig deremot det andra på grund af den belgiske monarkens höga ålder mera hotande, och den sjukdom, af hvilken han f. n. hemsökes, uppmanar till att en gång tänka sig ett fall, hvilket måste inträda förr eller senare, men enligt den menskliga naturens lagar i hvarje fall inom en icke alltför långt aflägsen framtid. Det medgifves visserligen allmänt, att (olgiens förening med Holland, sådan denna hufvudsakligen af England genomdrefs på wienerkongressen, i alla afseenden var olycklig. Vi hålla oss ej ens dervid, att genom denna anordning nationalitetsprincipen kränktes, eftersom det är notoriskt, att endast något mer än hälften af Belgiens innevånare tillhör den germaniska stammen. För wienerkongressen, som t. ex. i Italien endast såg ett geografiskt begrepp, var denna nyaste phase ur folklifvet ännu temligen främmande och likgiltig. Det kan ej heller förundra, att gentemot Frankrike just ifrågavarande princip lemnades ur sigte vid en tid, då det gällde att tygla denna stats tjugoåriga öfvergrepp på främmande nationaliteter och att för framtiden förebygga dem. Mest fientlig mot skapelsen af år 1815 var dock olikheten i religiösa och politiska åsigter, sådan den under tidernas lopp utbildat sig mellan de nordliga och sydliga Nederländerna, hvilka ännu i 16:de århundradet så troget höllo tillsammans. Här ett strängt katolskt, för ultramontana inflytanden alltför medgörligt folk, der ett till majoriteten stelt protestantiskt, hvars hela historia dertill var på det närmaste sammanvuxen med reformationen; här ett aristokratiskt-hierarkiskt regemente med monarkisk spets, der republikanska institutioner och vanor; här mera sympati för Frankrike, der för England; slutligen i Belgien det romaniska elementet öfvervägande, i Holland det germaniska. Huru skulle en sådan förbindelse mellan eld och vatten kunnat länge hålla tillsammans? Så föll då den svaga byggnaden af 1815 samtidigt med restaurationsperioden, och om man noga betraktar saken, var detta till och med för Holland en lycka. Förståndiga holländare ha sjelfva ofta uttalat samma mening. Det kan nemligen icke nekas, att Holland genom septemberhändelserna af 1830 kommit i en politisk gunstigare ställning, än grannlandet. Ty först och främst är det mot det protestantiska elementet sträfvande katolska genom Belgiens utlösning temligen undanröjdt. Det finnes visserligen ännu inom landet talrika katoliker (öfver en million), men dessa äro genom en lång forntid sammanvuxna med landsmän af andra bekännelser och genom kulternas fullkomliga likställighet alldeles icke besvärade i sina sträfvanden. Ingenstädes (möjligen med undantag af några delar af Limburg) skulle derföre med amledning af konfessionsskäl lutning till det närgränsande Belgien kunna visa sig. Vidare utgöres nu Holland (med ringa undantag) nästan endast af germaniska beståndsdelar; dessutom är folket, eller riktigare de mellersta och högre klasserna, genom den gamla vanan vid sjelf. styrelse i allmänhet särdeles egnadt för ett hofsamt bruk af friheten och i allmänhet för den parlamentariska styrelsen. Slutligen har landet, så länge Belgien består, mot Frankrike en barriåre (men saknar en sådan mot Tyskland). Alla dessa fördelar saknar Belgien. Det ultramontana partiet är der öfvermäktigt. Ännu lefver i friskt minne, huru detsamma i förlidet år genom utträde ur kammaren under en tid bragte statsmaskineriet att stanna. Angående dess stora inflytande på det lägre folket och den genom det föranledda utgrening saf de politiska söndringarne till familjelifvet