Göteborgsposten – 11 maj 1865, sida 2

ningstvånget och dess nästan oundvikliga följder att skaffa. Frankrike har för någon tid sedan fått sig en ny senator i den bekante kritikern Sainte-Beuve. Denna utnämning anses allmänt för en gärd af aktning, som Julius Cesars kejserlige historieskrifvare velat egna en framstående litteratör, hvars namn tillhört den stora allmädheten i mer än 30 år och hvilken hatt en fåtölj i franska akademien sedan 1845. Den nye senatorn skulle ursprungligen blilikare, men hans smak för litteraturen, hvilken redan då gjorde sig hos honom märkbar, växte så småningom till passion. Victor Hugoes oder och ballader utöfvade ett djupt intryck på ett sinne, som redan starkt färgats af hvad man kallade romantik. Han lemnade sin läkarekurs och förenade sig med den rörelse, i hvars spets stodo Alfred de Musset och bröderna Deschamps och åt hvilken SainteBeuve något affekteradt gaf namnet Cenacles. År 1828 utgaf han en Uistorisk och kritisk skizz af franska poesien och franska teatern i 16:de århundradet, och detta verk ansågs för ett at de bästa kritiska essays på sin tid. Hans nästa verk var Les Poösies de Joseph Delorme?, hvilket endast rönte föga framgång. Consolation utkom straxt efter och blef bättre omottagen. Cenaclen blef, liksom andra institutioner, skingrad genom 1830 års revolution. Tidningen Globe blef S:t Simonistiska sekten erkända organ under ledning af Pierre Leroux, och Sainte-Beuve ingick i hans redaktion. I sin ifver för hvad han kallade Åframåtskridande mensklighet antog han sektens id6er, åsigter och stil, men anlade ej dess halftklosterliga drägt. Obeständig till karakteren, tröttnade han vid St. Simonismen och dess anhängare och ingick i -Revue des deux Mondes, der han fortsatte de litterära Porträtter, som han påbörjat i Revue de Paris. Han ingick derefter i National. År 1834 utgaf han en besynnerlig roman, kallad Vällusten, ett slags ashandling i moralisk pathologi. År 1837 skref han en -Historie de Port-Royal. År 1845 erhöll Sainte-Beuve en stol i franska akademien efter Casimir Delavigne och emottogs af Victor Hugo. Han ingick 1850 i Constitutionnel och började der sina intressanta Causeries du Lundi. Dessa äro i större omfattning en fortsättning af hans samtida litterära porträtter, hvilka redan bilda en följd af volymer. Straxt efter statskuppen ingick han i Moniteur och utnämndes till professor i latinsk poesi vid College de France. Hans första föreläsning afbröts af de unga männens fientlighet, hvarföre han måste sluta. Den afhandling han sålunda ej tilläts läsa från katedern utgaf han under titeln Etude sur Virgile. Hans gunst hos kejsaren är bekräftad genom hans senaste utnämning. Påskdagen blef församlingen uti en af Lissabons största kyrkor plötsligt gripen af en panisk skräck. Man såg neml. en ofantlig stor spindel spinna sig ned till en massiv väf, hvilken skall ha setat under kyrkohvalfvet i många år. Fruntimren skreko, och alla kommo i skräck och rörelse. Då denne Arachne fångats, fann man att han med utsträckta ben hade en längd af inemot 5 fot. Spindeln vägde 6 skålpund(?). Det kongliga trädgårdsodlingssällskapet (Royal Horticultural Society) i London har skickat en inbjudning till alla europeiska suveräners trädgårdsdirektörer om deltagande uti en konkurrens-utställning at frukter och vegetabilier. Denna inbjudning har emottagits af Frankrike, Ryssland, Italien, Turkiet, Hannover, Grekland och Belgien. Från London skrifves d. 5 d:s: Meetings pågå ötverallt i landet, hvilket redan befinner sig midt i agitationerna till de förestående allmänna valen. Under det man i liberala kretsar subskriberar penningar, för att bestrida omkostnaderna för John Stuart Mills val i Westminster, agitera de konservativa till förmån för en mr Smith. Denne Smith är på kontinenten en obekant storhet, här känner honom hvarje barn, dock ej egentligen honom, utan hans firma, ty han är den störste tidningsagent i landet, tager af de stora dagbladen flera exemplar än alla andra tidningsagenter tillsammanstagna, har underagenter å alla jernvägsstationer i landet och är dessutom egare af stora kringvandrande lånbibliotek, hvilka sträcka sig liksom telegraftrådarne längs alla jernvägar i det förenade konungariket. Den, som kommer hitöfver från kontinenten, måste, antingen han vill eller ej, möta just denne Smiths namn vid landningsplatsen, å hvarje station och på hvarje bangård, det förföljer honom ända till Liverpool, om han vill utvandra till Amerika, ja, långt bortom landets gränser ända till Indien och Australien, der de Smithska tidningsagenterna försäkrat sig om att hålla jemna steg med civilisationen. Denne all verldens man saknar således icke förbindelser, och det är honom de konservativa utsett åt sig till kandidat för Westminster. Helt visst ett karakteristiskt