Göteborgsposten – 11 maj 1865, sida 1

Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 6 Maj. Det var nu längesedan jag hade den äran att uppvakta den högt aktade Göteborgspubliken med någonting från vår hufvudstad. Orsaken dertill torde ej vara skäl att omtala. Alla förklaringar äro obehagliga, och med vett och vilja skall jag åtminstone icke göra mig obehaglig. Man skulle dock kunna vara frestad att skylla på bristen af ämnen att skrifva om, d. v. s. ämnen som kunna vara af något intresse. Men hvad hjelpte det; alltid finnes det något att skrifva om blott man vill, skulle säkert svaret blifva, och i värsta fall går det ju an nu som vanligt att koka soppa på en spik. Nå väl, låtom oss försöka oss i den ädla kokkonsten; blifver det en fin soupe å la reine, så mycket bättre, blifver det bara simpel hafresoppa, så — ursäkta kocken. Ingredienser till något godt saknas icke, den sista veckan har försökt att taga skadan igen för de föregåendes torstighet. Ja, torftige må de väl kallas. Vår lilla skämttidning Söndags-Nisse, som jag önskar all framgång, ty den är ofta nog verkligen rolig, ehuru kanske någon gång väl näsvis, har i sitt sista nummer föreslagit vetenskapsakademien att byta ut namnet gräsmånad för april mot konsertmånad. Förslaget är godt, ty hvad april månad må skänka oss, icke är det gris. Musik deremot, musik i alla möjliga vinklar och vrår bjudes oss dagligen, matinåer, soiråer, andliga konserter, skarpskyttekonser, kammarmusik, konserter på teatern och vanliga konserter surra kring oss som bin en herrlig sommarmorgon kring blommorna. Nisse har en liten lista på de musikaliska nöjena under denna månad och kommer till sexton. Skulle jag vilja göra mig besvär, skulle jag utan svårighet kunna leta upp rågra till. Man har icke nöjt sig med en om dagen, nej en gång har det varit tre sådana musiktillställningar på en dag, t. ex. förra lördagen, och två matinöer på en gång är ej så sällsynt. Fru Michaöli, vår näktergal nu för tiden, som J fån höra nästa oktober månad, om hr Gaudelius lefver till dess, fru Michaöli, hon har nog vetat af det, då hon knappt hunnit sjunga en eller ett par arier på ett ställe förrän hon i brådskande fart måst begifva sig till någon annan del af staden för att skaffa folk åt någon annan hjelpbehöfvande artist. Och fru Michaöli är outtröttlig i att hjelpa; sällan fattas hennes namn på ett program, och alltid drager det folk. Det kan icke hjelpas att konstkännare skrika och bråka om att den eller den artisten sjunger mera sannt musika