Göteborgsposten – 10 maj 1865, sida 1

Nog insågo de sitt förhastande, men de omfattade tillfället att reparera det i en annan riktning, och begingo då ett fel. Att hutvudstaden behöfver ett nytt salutorg med tillräckligt utrymme för den årligen tillväxande trasiken, erkännes af alla sakkunniga, och förslag väcktes att inköpa i qvarteret Lagerbärsträdot en till nämnde ändamål passande areal — lämplig äfven derföre att det blifvande torget gränsade intill sammanbindningsbanan, derifrån alla på den kommande lefnadsmedel kunde aflastas utan vidare kostnad. Stadsfullmäktige utsågo komiterade att uppgöra köp om den erforderliga arealen med dess egare, grosshandl. Sundstedt; men då köpet underställdes fullmäktige så förkastades det af dem. Den sannolika följden häraf blir antingen attstadsfullmäktige måste anskaffa en ännu dyrare plats för det blifvande torget och dertill en troligen olämpligare, eller af qvarteret Lagerbärsträdet expropriera så stor del som erfordras, då priset efter all anledning blir vida högre än det som hr Sundstedt nöjt sig med. Till öfriga bekymmer som hopa sig på fullmäktige kommer nu äfven det, att de skola uttala sig och möjligen handla inom ett naturvetenskapligt område. En brukspatron Grill har donerat 10,000 rdr till grundfond för en zoologisk trädgård. Vetenskapsakademien har ställt denna summa till stadsfullmäktiges disposition, och derunder ligger naturligtvis en vänlig admonition att stadstullmäktige skola omfatta saken med intresse. Antagligen finnas ganska många bland dessa etthundrade som icke äro synnerligen hemmastadda i 200logien och ej inse nyttan af en zoologisk trädgård, och det torde derföre vara problematiskt om planen kan komma att realiseras. Att den förestående representationsreformen äfven i hufvudstaden skulle framkalla offentliga möten, ligger i sakens natur. Men — man måste leka försigtigt med elden, förstås. Mycket försigtigt. Stockholmarne, fruktar man, tillhöra en trög nation, full af hetsigheter. Och derföre äro flera möten beramade inom de särskilda valdistrikterna. Ett sådant möte hölls i Thorsdag, och de andra komma efter. Men man skall ej begära för mycken entusiasm af Stockholmarne: de äro en trogen afbild af den tröga nationen; hetsigheten är bortdunstad redan i skolåren, och efterträdes på sin höjd af nyfikenheten, som i sin ordning lätt försvinner och efterträdes af — liknöjdheten. Den oöfverträfflige expeditionssekreteraren Ringborg har ånyo utgifvit en broschyr mot representationsförslaget; den bär titeln: Allmänna Välfärds-utskottet och De Vilseleddal. Den är tillegnad Åledamöterna af Sveriges Allmänna Välfärds-Utskott, Medborgarne — och så räknas upp namnen på Centralkomitens tolf ledamöter, hvilka, sannolikt icke minst till deras egen förvåning, af hr Ringborg jemföras med Robespierre, Carnot, Couthon och öfriga ledamöter af den franska skräckregeringen. Att några skrufvar antingen lossnat eller för hårdt åtdragits hos vår före detta expeditionssekreterare på Hotel Rydberg, har all sannolikhet för sig. Se här några bevis derpå, utdrag med diplomatisk noggrannhet gjorda ur broschyren: Det är en bister tid, i hvilken vi lefve. Skräckväldet blomstrar på Samhällets höjder och i dälderna. Det blomstrar i Gränderna och på Torgen. Sveriges högste embetsman, Justitiestatsministern, hotar, i sittande statsråd, sin konung! Ty hvad annat än ett hot innefattar väl dessa ord: Det är väl möjligt!!! att vi ännu icke kommit nära gränsen at detta för sent, som dock!!! mången gång oväntadt genljudat öfver andra länder. — — Hotet växer i betydelse och styrka i samma mån som det sjunker från konungaborgen till kojorna. Ärligare än Cicero talar Catilina! — — -Schavotten är permanent — -Guillotinen är i full gång. — Likasom tordom i Frankrike demagogiens ötverdåd slutligen straffade sig sjelst, skola, äfven i vårt gamla Sverige, dessa Folkledare förr eller senare skörda den lön, som de förtjena. — Jag behöfver väl icke upplysa derom att hr Ringborg är så rasande som han förmår på allt hvad tidningar heter (utom Wäktaren), påtagligen derföre att de helt och hållet ignorerat hans förra pamflett, och det har gått honom djupt till sinnes. Ty med hr Ringborgs skaplynne är det alls ingen fröjd att för sitt stora mod och sitt oöfverträffliga bizarreri lofprisas af ett fåtal motståndare till representationsförslaget; han vill sönderslitas af vännerna till detta förslag, han vill bli martyr och på den vägen vinna odödlighet. Men det är ju platt omöjligt, när hans med så stor möda hopskrifna broschyrer alls icke påaktas, och af hela upplagan blott några så exemplar förvaras hos kuriositetssamlare. Det berättas att Generalpoststyrelsens stora löneregleringsförslag för postinspektorerna och postmästarne at regeringen blifvit godkändt, äfvensom att i sammanhang dermed gnortlerna skola ings till nagtvarbc Nara