Göteborgsposten – 10 maj 1865, sida 1

Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 6 Maj. sKorsmessodagen har för länge sedan förlorat sin religiösa betydelse. Den har numera antagit karakteren af en bland fåfängans marknadsdagar, med ganska trisk omsättning. Den afbidas med stor otålighet af ganska många. I år lofvade almanachan snöglopp på korsmessodagen: det uteblef, det förvandlades i ett storartadt stjernfall. Om man antager att hvarje ordensutnämning innebär ett erkännande af den dekorerades förtjenster, och således att hvarje dekorerad eger någon förtjenst värd att belönas. medelst en stjerna, så kan man svårligen undgå att äfven vid det senast inträffade stjernfallet göra några anmärkningar. Hvad kan vara orsaken att den allmänt högt aktade, lärde och frisinnade professor Bergfalk aldrig erhåller Nordstjerne-plaquen, som likvisst tilldelats flera andra personer, honom i alla riktningar underlägsna? Antagligen är han en persona ingrata; men hvarföre är han det? Bland de nu till Nordstjerneriddare utnämnda anträffas åtskilliga regementsläkare; men ni saknar dock bland dessa doktor Wetterbergh — Onkel Adam — som dock är i sin genre en utmärkt författare. Vidare träffas bland Nordstjerne-riddarne brukspatron J. F. Björkman och ledamoten af Direktionen för vVeterinärinrättningen i Stockholm!, grosshandl. Adolf Berghman. Den förres så väl som den senares förtjenster, äfven om dennes ledamotskap i veterinärinrättningen tages med i räkningen, äro för dem sjelfva och än mera för allmänheten fullkomligt okända. Begge ega stor förmögenhet, af hvilken dock ej den ringaste bråkdel någonsin lärer användts till något allmännyttigt ändamål. Till Wasa-riddare har deremot utnämnts, och näst sist i ordningen, boktryckaren A.L. Björck — Posttidningens utgitvare — den utan all gensägelse kunskapsrikaste i hela raden bland Wasa-riddarne, och äfven i vetande och förmåga öfrverlägsen flera af dem som undfått Nordstjernan. Fabriksidkaren grefve Sten Lewenhaupt har fått Wasen, sedan han i flera år burit franska hederslegionens mindre stjerna. Det förra vedermälets undfående är svårförklarligare än det senare. Det var nemligen nämnde grefve som öfverlemnade sitt pass till sin kusin grefve Nils Barck, hvilket denne åter öfverlät till n. v. kejsaren i Frankrike då denne såsom statsfånge flydde den 25 Maj 1846 från fängelset i Ham öfver Belgien till England. De begge svenskarne hafva således ej så ringa andel i den nye Julius Cesars lycka. Häromdagen hölls här ett talrikt besökt möte, under br Aug. Blanches ordtörandeskap, i afsigt att åstadkomma en demonstration mot den af stadsfullmäktige beslutade, af regeringen sanktionerade utfyllningen af Nybroviken. Mötets ändamål — att få det vandaliska utsyllningsarbetet instäldt, vinnes sannolikt icke. Det är nemligen vida lättare att få ett fel än en dumhet rättad. Och stadsfullmäktige am