Göteborgsposten – 9 maj 1865, sida 2

— För hvad, herr hertig? — Emedan jag satt er i ett så obehagligt läge, ty det är ändock ni som arresterar mig. — Ers höghet, jag är skyldig att lyda konungen ... — Medgifves. Men konungen spelar er ett fullt spratt, min bäste herr dEpernon. Ty låtom oss förutsätta att parisarne sedan de erfarit att jag är fången belägra Louvren och intaga den med storm ... — Oh! suckade dEpernon. — Saken är möjlig, sade hertigen lugnt. — Erkännes, ers höghet. — Nåväl! den första person hvilken parisarnes vrede skall drabba blir ej konungen. — Oh! jag vet det ... — Det blir ni, herr dEpernon: man skall hänga er ... IDEpernon skälfde. — Och ert lik skall bli släpadt genom alla Paris rännstenar. DEpernon kände sina knän svigta. — Nå hvart för ni mig? återtog hertigen. — Till det rum som är bestämdt för ers höghet. — Aha! det är då ej en vanlig fängelschåla? — Nej, ers höghet. Hertigen blef i sjelfva verket förd till ett rymligt rum i Louvrens andra våning, hvilket ej egde mer än on enda utgång. Detta rum hade blifvit valdt af Mauvepin. som hviskat två ord derom i dEpernous öra under def denne förde bort hertigen.