Göteborgsposten – 9 maj 1865, sida 2

delades i största korthet, att konungen af Portugal atskedat sin minister. Notisen upptogs såsom varande utan vidare egentligt intresse; men nu heter det, att ministerförändringen härledde sig af ingenting mindre än det, att ministören ej ville gå in derpå, att konungen skulle, för den händelse Spanien och Portugal blefve ihopslagna, lofva de spanska liberala att förlägga hufvudstaden till Madrid, hvarigenom Portugal skulle gå upp i Spanien och oj detta i det förra. Så långt har redan denna trågan avancerat, och man väntar med hvarje dag i Spanien utbrottet af en oblodig revolution, som skall ha konung Lndvigs inkallande dit till följd. Revolutionen är säker om Frankrikes understöd, hvilket naturl. härvidlag endast behöfver ligga deri, att det i lugn åser händelsernas gång och ej tager parti för den under afdankning varande drottningen. Denna sålunda under utveckling varande kombination visar, huru Försynen ingriper i händelserna. Kejsar Napoleon vill för sin dynastis framtid ingå på allianser; för att ge dessa nödig styrka, måste han befrämja den liberala utvecklingen och tillgodose folkens sjelfbestämning. Händelsen gör, att verldsliga påfvedömet står i vägen för planens realiserande, och det tvingas att falla. Den gamla institutionen, betäckt med öfver tusen-årig mossa, för ej länge sedan ännu ett föremål för allvarlig dyrkan, skall kullkastas med verldsliga vapen och skenbarligen sör ett verldsligt ändamål, en dynastis befästande. Men derbakom skymtar man förnuftet i historien, Gud i händelserna. Ur det verldsliga påfvedömets bål skall en ny fenix svinga upp, frisk och glänsande: det är den nya tidsanden, den reformerade religionen, det renade Gudsbegreppet. Man börjar så småningom — så skrifver åtminstone Times Newyorkskorresp. — återkomma från den första misstanken om att mordet skulle vara förmera än ett enskildt dåd af Booth. Man har nu fått tag i ett bref, skrifvet i sistl. november månad af B. till hans svåger, en mr John 8. Clarke, hvari han förklarar sig vara fiende till Lincolns politik, vän till Södern och freden, påstår att nordflaggan för hans ögon synes vara emblemet at tyranni och ondska, och dess en gång ljusröda strimmor blodiga sårnader på himlens ansigte. Han yttrar sig äfven, ehuru sväfvande, om någon stor plan, som han har i sigte, och undertecknar sig: J. Wilkes Booth, en konfederat, som på sitt eget ansvar gör sin pligt. Korrosp. omnämner äfven, att folket i såväl Richmond som andra intagna städer intagits af den största rysning vid underrättelsen om mordet. General Lee kände sig smärtsamt upprörd deraf, och man väntar från den flyende Jefferson Davis med snaraste en högtidlig förnekelse af delaktighet i brottet och en försäkran om sin afsky för dess föröfvare. Under d. 21 April skrifves från Newyork : Amerikanska folket fortfar att sörja sin mördade president. Sorgen är lika djup och allvarlig som den var det efter mordet. Alla den hädangångnes små fel och brister äro glömda vid hans graf, och den allmänna sorgen visar sig så som om vördnad och kärlek skulle vara för kalla känslor att kunna motsvara hvad hans minne har rätt att fordra, och om ingenting mindre än kanonisering skulle tillfredsställa doras innerliga önskan att för alltid skrinlägga honom i nationens hjerta. I Onsdags, begrafningsdagen, utgjorde Washingtons gator ingenting annat än delar af en ofantlig katafalk. Ett långt sorgetäg följde kistan, i spetsen gingo presidenten Johuson, general Grant, general Butler, amiral Parragut, de främmande gesandterna m. fl. Alla butiker voro stängda, likaså i Nev-York och i allmänhet i Norden. De större städerna i de britiska provinserna deltogo äfven genom de offentliga byggnadernas stängning och affärernas inställande för dagen i den allmänna sorgesesten. Öfverallt, der liket under sin transport till Illinois passerat, hafva de otvetydigaste bevis på smärta och vördnad ådagalagts. Från Harrisburg skall det föras öfver Filadelfia, NewYork, Albany, Buffalo, Cleveland, Columbus, Indianopolis och Chicago till Springfield. Seward är på bättringsvägen, hans son likaså. De i Point LookOut detinerade sydkrigsfångar hafva i resolutioner uttalat sin afsky mot Lincolus mord. New-York Times af d. 22 April har något att förmiila om gripandet af Booths medbrottsling, en Åtzerot, och säger: Han greps kl. 7 på torsdags morgon i sin onkels boning nära Germantown, distriktet Montgomery i Maryland, af ett kompani kavalleri under befäl af kapt. Townsend och fördes om aftonen till Relayhouse. En kusin till Atzerot blef äfvenledes tagen i förvar. Atzerot skildras som kall, inbunden och tystlåten och svarade, då han blef tillfrågad, endast med skratt. Då han greps, låg han till sängs. Han har med särskild train förts fängslad till Washington. Atzerot är 28 år gammal, 5 fot 5 tum hög, har mörk hy och svart hår, mustacher och pipskägg. Det synes dock ovisst, om ens denne är en verklig brottsling eller blott oskyldigt gripits. e I —— MMMM —— MMM — —— — — — — ä—äk — Booth sjelf har enligt telegram från NewVork af d 27 AMUiI UI::m pe