Göteborgsposten – 26 april 1865, sida 2

v. Bismarck är sedan ett år tillbaka herre öfver situationen och har den tron om sig, att förbli det ännu en stund. Kejsar Napoleon öfverlemnas med vederbörlig etikett ät sin sjelfvalda tillfälliga tillbakadragenhet. Att han endast motvilligt skall utträda ur densamma, är den förherrskande meningen hos alla dem, som smickra sig med att förstå honom. I engelska regeringskretsar är stämningen ingenting mindre än hög. Amerika är och förblir källan till stora bekymmer, man gör sig beredd på obehagliga uttalanden derifrån, och man säger i tysthet till sig sjelf, att den engelska politiken kört fast. Noninterventionen skall visserligen ännu någon tid förbli alla våra parlamentsledamöters lystringsord; men efterhand uppstår redan hos många den öfvertygelsen, att med detta slags politik, eller rättare sagdt negation, England en gång skall kunna råka i trångmål. Tyvärr är denna metod att handhafva utrikesportföljen så beqväm och fredens fördelar så tydliga, att det icke så snart skall åter lyckas en engelsk statsman, att rycka landet med sig till en beslutsam, bestämd, parti-ingripande politik. Lord Palmerston är på sitt landtgods i Hertsondshire, och den franske gesandten befinner sig hos honom på besök. Hertigen af Sutherland gör i dag med sin yacht en utflykt till sin gamle gästvän Garibaldi. En del af Englands Canadaeskader har afseglat. Ryssland vill med all makt ha polska frågan utstruken ur den politiska dagordningen. Dess gesandter i England och Frankrike arbeta ifrigt på att frågan ej mera må komma till offentlig förhandling. Heltnyligen har ryske gesandten i Paris, baron Budberg, temligen energiskt fästat franska kabinettets uppmärksamhet på de faror, som hotade det goda förhållandet mellan båda länderna, om franska regeringen längre förhölle sig passivt gentemot polska flyktingarne Umtriebe i Paris, och uppmanat till utomordentliga åtgärder mot den forna nationalregeringens chefer och medlemmar. Hvad svar utrikesministern Drouyn de Lhuys än må ha afgifvit, står det dock fast, att den ryske gesandten i Paris eger en förvånande polisuppsigt öfver den polska emigrationen och häri ofta på det beredvilligaste understödjes af den kejserliga polisee, såsom man säger. I den franska polisen, postoch telegratverket skola finnas många besoldade ryska agenter. Dessutom, skrifves det från Paris, hvimlar det f. n. i de förnämsta salonger såväl som i de simplaste kaföer i Paris af personer, hvilka fungera som reporters för den ryska polisen. Detta faktum bör innebära en allvarsam varning för polackarne att vara på sin vakt. För Italien var d. 19 April i år af en viss märklighet. I Rom firades den — såsom dagen för påtvens återkomst från Gaeta och restaurationen — med en demonstration för den ökända encyclican och syllabus: på Pantheon syntes neml. en transparent, som föreställde offentliggörandet af detta beryktade aktstycke till romerska frågan. — I Turin öppnades samma dag inom deputerade kammaren förhandlingarne ang. lagen om de religiösa korporationerna, hvilka man vill upphäfva, i det man indrager deras egendom till staten. Oaktadt den öfver konungen af Italien hvilande bannlysningen, har påfven likväl tillskrifvit honom ett egenhändigt bref, hvari han hufvudsakligen vänder sig till den katolske kristne och beklagar, att religionen lider men deraf, att ett stort antal biskopsstolar är obesatt, hvarjemte han uttalar den förhoppning act en förändring i detta hänseende snart skall ske. Till besvarande af denna skrifvelse har ett utomordentligt sändebud atrest från Florens till Rom försedt med särskilda instruktioner af konungen. Kejsaren af Frankrike skulle i dag gå ombord i Marseille på väg till Afrika. Under öfverfarten skall pansareskadern manövrera för honom. Kejsaren skall efter landstigningen i Algier utfärda en proklamation till infödingarne. Det är icke osannolikt, att han på återvägen kommer att lägga till vid Corsica, för att bevista festligheterna vid aftäckningen af Bonapartestatyerna i Ajaccio, hvilken af denna anledning skall uppskjutas tills i slutet af Maj. Äfven prins Napoleon väntas vid detta tillfälle till Ajaccio. På sin resa genom Paris d. 21 d:s till Nizza blef ryske kejsaren på bangården emottagen af kejsar Napoleon och prinsessan Mathilde, men for nästan genast vidare. Napoleon hade gifvit befallning om, att alla bantåg meljag bedragit mig, men jag har alltid varit en trogen af mig.