Göteborgsposten – 21 april 1865, sida 2

Ertappade hasardspelare. I Köpenhamn öfverraskades nyligen en spelklubb midtunder brinnande spel och oaktadt alla försigtighetsmått för att undvika upptäckt blifvit vidtagna. En dansk tidning meddelar rörande sjelsva gripandet följande detaljer: Förmannen för Köpenhamns spanande polis hade allaredan i September månad förra året erhållit underrättelse om att på ett ställe å Vesterbrogatan hasardspel bedrefs i temligen stor skala, och polisen hade derföre sina ögon fästade på detta ställe. Vid en förberedande undersökning af den misstänkta lokalen, hvilken undersökning naturligtvis skedde på bebörigt afstånd, befanns byggnaden ligga ett stycke från gatan, omgifven af en öppen trädgård. Huset beboddes af en f. d. mjöloch grynhandlare Oldenstedt, som dragit sig från affärerna till privatlifvets lugn och derstädes förde ett trefligt lif bland bekanta och vänner till en oskyldig roulette, lansknekt eller basette. Då emellertid den spanande polisen icke kunde smickra sig med att räknas till kretsen af hans intimare vänner, isynnerhet som tit. Oldenstedt 5 gånger förut varit straffad för hasardspel, och dan följaktligen icke kunde påräkna någon speciell inbjudning till hans små aftonunderhållningar, beslutade den sig för att hellre komma objuden, så mycket mera som den säkerligen då skulle vara i tillfälle att få bli deltagare i ert parti basette, ett slags hasardspel mycket liknande farao och för hvilket spanande polisen hyser särskildt intresse. Man visste dock att man hade att göra med en slipad kurre och genom noggranna efterspaningar erhöll man kunskap om att Oldenstedts boning var så inrättad, att dess enda ingång var genom en bastant dörr på det lilla husets framsida. Innanför denna dörr fanns en förstuga, som om aftnarne alltid var fullkomligt mörk och först innanför denna låg spelsalen, till hvilken endast var en ingång, nemligen den från förstugan. I förstugan, hvilken, som sagdt, aldrig var upplyst under spelaftnarne, uppehöll Otdenstedt sig beständigt, och kunde från ett litet fönster, som vette utåt, fullkomligt väl observera om någon närmade sig huset genom den öppna trädgården. Då och då gick han visserligen in för att betrakta spelet, i hvilket han dock sjelf aldrig brukade deltaga, men då intog alltid en annan hans post som utkik. Det var derföre ingen lätt uppgift för polisen att gripa spelarne på bar gerning, dels för besagde utkiks skull, som naturligtvis vid första skymt af någon fara skulle ge spelarne ett tecken att ögonblickligen låta kort och penningar försvinna och dels derföre att man måste afvakta töväders inträdande, emedan eljest fotstegens knarrande i snön lätt kunde förråda de oväntade visitatorerna. i Poliskommissarien på Vesterbro station, åtföljd af flera öfverkonstaplar, kända som spanande polisens dugligaste medlemmar, begaf sig slutligen natten mellan lördagen och söndagen d. 1 och 2 d:s, straxt efter midnatt till stället. Deltagarne i expeditionen anlände dit på olika vägar och under det att kommissarien och de andra poliskonstaplarne höllo sig gömda på något afstånd, i skuggan af några närbelägna hus, klättrade tvenne af de djerfvaste och oförvägnaste konstaplarne öfver ett bakom huset beläget plank, hvars höjd gjorde det till en ingalunda lätt sak att komma öfver utan buller. Detta lyckades dem emellertid och sälunda voro de nu inne i trädgården, men nu gällde det att kunna nalkas husets framsida ntan att upptäckas af Cerberus-Oldenstedt. Sakta och krypande på knäna smögo de sig omkring byggnaden — ingen dödlig kunde uppfånga ett ljud från de begge gestalterna, hvilka liksom indianerna i Coopers romaner kröpo utmed marken — och slutligen hade de uppnått dörren till förstugan. Här gjordes halt; här måste de afvakta det ögonblick då möjligen nägon af de innevarande gästerna skulle bli utsläppt. Qvart efter qvart förgick och först kl. 34 på morgonen hördes buller i förstugan. Det var visserligen en längsam väntetid, men så belönades också de väntades tålamod med ett lysande resultat. Ändtligen vreds nyckeln sakta omkring i låset, en bom togs ifrån invändigt och en person trädde ut genom den halföppna dörren — men i samma ögonblick framstörtade konstaplarne. Oldenstedt som sjelf öppnat dörren for tillbaka och stod förlamad af skräck som en marmorstaty utan att kunna få fram ett ord. Som raketer rusade konstaplarne förbi honom, kastade upp dörren till spelsalen och störtade sig som vilddjur öfver spelbordet. Spelarne sprungo förfärade upp från sina platser och stodo som slagna af åskan, och endast ett par sekunder derefter var kommissarien med den öfriga polisstyrkan inne i huset och arresterade hela det honetta sällskapet. Här voro alla försök till undanflykter förgäfves, spelarne voro gripna på bar gerning, på det gröna bordet lågo ännu korten utlagda i den ordning, som basetten kräfver och på flera af korten funnos åtskilliga insatser. Banken jemte öfriga på bordet befintliga penningar konfiskerades ögonblickligen och summan uppgick till omkring 100 rdr. Spelarne fördes derefter till polisvaktkontoret, der de genast fingo undergå förhör, hvarvid det icke föll någon af dem in att neka. En af de sista, som förhördes, en gynnare, som vid flera föregående dylika fall alltid sökt att slingra sig undan, bekände nu ögonblickligen och utbrast nästan med beundran: Ju, nog har jag varit med många gånger, då polisen kommit med i spelet, men detta var det bästa jag hittills har sett-. Deltagarne i den så plötsligt störda aftoneller rättare morgon-underhållningen dömdes sedermera vid Kopenhamns poliskammare att tillsammans plikta 1,110 rdr sv., hvaraf en tredjedel tillföll de ruska upptäckarne. Presterskapet och folkundervisningen, En insändare i Öresunds-Posten säger sig veta exempel på, att en prest förbjudit begagnandet eller läsandet af Berlins naturlära i de skolor, som lyda under hans domvärjo. Från Helsingborg skrifves d. 18 d:s: Väderleken har under hela förra veckan varit och är fortfarande blid och vårlik. Längs kusten hafva snömassorna gått bort utan att väglaget ens haft någon känning deraf, så att vägarne åtminstone en och annan mil härifrån äro lika goda som om sommaren. I skogstrakterna ligger naturligtvis ännu snötäcket, men temligen genomstucket och trasigt under solens påverkan. Värarbetet har redan på