Göteborgsposten – 21 april 1865, sida 2

har aldrig kunnat förklara för mig ers majestäts fränvaro under denna natt. Henrik III började småle. — Jag hade ett kärleksäfventyr, sade han. — Åh! utbrast enkedrottningen i misstrogen ton. — Jo, min mor ... blif ej missnöjd derför, jag tillbragte verkligen denna natt vid en utmärkt skön qvinnas fötter. — Jag måtte säga! — Blond som ett moget ax, fortfor Henrik III och hvars blå ögon kastade de ömmaste blickar på mig. — Nåväl! denna qvinna ...? — Hon erbjöd mig en bukett... denna bukett spridde den mest berusande parfym ifrån sig, hvilken parfym innehöll ett narkotiskt medel . — Aha! jag anar sammanhanget ... utbrast enkedrottningen. — Jag insomnade. När jag åter öppnade ögonen var det full dager, och detta, min mor, är orsaken hvarföre jag ej kom tillbaka till slottet förrän klockan nio på morgonen. — Hittills, sade Catharina, ser jag ej någon stor olycka i allt detta. — Det är derföre att jag underlåtit omnämna en detalj. — Låt höra! — Under det jag sof var jag nära att bli mördad af en munk. — Och hvem räddade er? — Mauvopin, Corts.)