Göteborgsposten – 21 april 1865, sida 1

— Det är som jag har äran säga hans nådigaste majestät. — Men hvad är det då du gjort för monarkien, säg? — Jag har anländt i lagom tid för att sänka min värja ända till fästet i den mans bröst som just då jag kom ämnade begagna ers majestäts helgade person som slida för sin. Henrik III uppgaf ett rop af fasa. — Ja, sade en högtidlig röst längst bort i rummet, konungen har i natt varit nära deran att bli mördad. — Crillon! utropade konungen. Det var verkligen den gode chevaliern som nu inträdde i hönrummet. — Ja, återtog Crillon, det har varit på håret när att Frankrike i denna stund befunnit sig utan konung och herr Mauvepin kan med rätta säga att han räddat monarkien. Henrik III betraktade blek och badande i svett ömsom Mauvepin, ömsom Crillon. Den senare fattade narrens hand och sade: — Ni har brastit i vördnad mot mig för tre dagar sedan, men jag är i dag så nöjd med er, att jag förlåter er. — På min ära! herr chevalier, sade Mauvepin, se der något som jag sätter högre värde på än ett ordensband. — Men, utropade konungen, hvad har då tilldragit sig? — Åh! det är helt simpelt och enkelt, Sire. Ers majestät tog en bukett ur den blonda qvinnans händer, och efter att ha inandats doftet af denna bukett föll ers majestät i sömn.