Göteborgsposten – 21 april 1865, sida 1

. Örebro katakomber. Under denna rubrik berättar Nerikes Allehanda för i Onsdags följande: De gamla källrarne under östra delen af torget voro nära att i Måndags skörda offret af tvenne menniskolis. Vid middagstiden nämnde dag formärkte några förbigående, att ett hål om ett qvarters diameter uppstått i stensättningen på den del af torget, der Keventerska gården förr var belågen. Genom undersökning öfvertygade man sig snart, att hålet ledde ned till en gammal källare, hvars hvalf gifvit vika vid källossningen. Begäret att Åsöka skatter vaknade genast, och snart var hålet utrymdt till omkring 6 qvadratfots vidd. En af de ifrigaste skattsökarne nedhoppade, ehuru han varnades af de kringstående; men i samma ögonblick han nådde botten, nedföll han till utseendet liflös. En af åskådarne, en soldat, såsom vi hört uppgifvas, hoppade genast och utan betänkande efter, för att hjelpa den andre; men äfven han störtade straxt till marken, qväfd af den giftiga, instängda luften. Nu anskaffades skyndsamt ett rep, och en tredje, en plåtslagare, tillbjöd sig att, omgjordad med repet, nedgå för att söka få upp de båda, i den yttersta lifsfara sväfvande männen. Äfven han var nära att förlora sansningen, men lyckades likväl fastgöra ena åndan af repet vid den eist nedkomne, som sålunda lyckligen upphissades. Samma manöver upprepades med den andre, och båda infördes i sanslöst tillstånd i en närbelägen gård, der de, efter erhållen läkarehjelp, småningom qvicknade vid. Den karlen, som först nedhoppade, och som längst fick ligga qvar, var ganska illa angripen och kände ännu igår följden af sin obetänksamhet. Sammanlagda tjockleken af det genombrutna hvalfvet (bestående af tegel och tälgsten) och af stensättningen uppgår till omkring en aln, hvadan det förefaller, som hade vederbörande bort, af nödig försigtighet, utsträcka sin verksamhet med torgplaneringen äfven till fyllande af denna farliga källare, hvars bräckliga hvalf antagligen förr eller senare, vid någon källossning, måste gifva vika. En lycka i olyckan var, att raset ej inträffade i Lördags, då torget var uppfyldt af allmoge, och då tillfölje af den derigenom ökade tyngden på hvalfvet, en större genombrytning på en gång otvifvelaktigt hade skett, och dymedelst flera menniskor eller hästar kunnat blifva lemlästade eller ihjelslagne. Beslag å ett bränneri. Aftonbladet för i förgår berättar: På anmälan af kapt. Ekenstjerna, tillförordnad kontrollör vid Henriksdahls bränneri, beläget i Sikla församling nära Stockholm, derom att försnillning af mindre qvantiteter bränvin tid efter annan skulle skett vid nämnde egendom under det kontrollören varit sysselsatt med uppmätning deraf för beskattning, inställde sig landsfiskalen A. Ekbom d. 15 d:s å stället, åtföljd af stadsfiskalen Siltversparre och kofferdikapten Lundström, för att undersöka förhållandet. Närvarande dervid voro kapt. Ekenstjerna och bränvinsvittnet hr A. Hjelm, och uppgaf brännmästaren A. P. Björkman, förekallad och i saken hörd, att han på bränneriegarnes tillsägrlse under uppmätningen vid några tillfällen skulle undansnillat en obetydlig qvantitet, assedd för de i bränneriet anställda personers behos. Dervid skulle så tillgått, att under det kontrollören varit sysselsatt med sina tabeller och uträkningen, bränvin tagits ur den s. k. fyllkannan, som, vid afdragning på de krönta kärlen, ur sprithållaren begagnas för att fylla kärlen samt hällts i en bleckflaska. Den forsnillade qvantiteten är högst obetydlig. På grund af 43, 66 och 67 88 i förordningen q. 18 December 1863 om vilkoren för bränvinstillverkning togs emellertid bränneriet med tillhörande redskap, som förseglades, i beslag, likasom det i Sprithållaren varande, för dagen uppmätta bränvin, uppgående till 713 kannor, hvilket till staden infördes och der magasinerades. Egarne af bränneriet äro tvenne herrar vid namn Ljungdorff och Henning från Småland. De vistades å stället; men hade, kort förrän beslaget egde rum, begifvit sig till staden. Målet härom kommer att handläggas vid Svartlösa häradsrätt. Presterskapet och folkbeväpningen. På tal om pastor Svenssons i Tölö stämplingar mot skarpskytterörelsen och deraf föranledda åtal, säger Rerikes Allehanda, att det ej skadat om justitieombudsmannen äfven fästat sina blickar på Nerike, der äfven likartadt presterligt oskick passerat. Carl XII-statyn. En korrespondent från Stockholm till Malmö Snällpost skrifver följande: Tystnad har länge varit rådande så väl beträffande utgången af täflan i utförandet at förslag till bildstod åt Carl XII som i fråga om förvaltningen af de insamlade medlen, hvilka blifvit insatta hos Johan Holm. Det var numera aflidne exc. och riksmarskalken Anton Gyldenstolpe som behandlade denna transaktion och satt den talrika komiten i den förlägenhet hvari den befinner sig för närvarande. Säkerheterna för lånet till Holm lära egentligen ligga uti det Schultzenheimska huset å Blasieholmen, hvars värde säges vara öfverskattadt. Någon fara för förlusten af de insamlade medlen eller någon del deraf kan