Göteborgsposten – 19 april 1865, sida 1

Lyckligtvis varseblef han en port, en port som utan tvifvel satte trädgården i förbindelse med filten. Han lade ned den sofvande vid denna port som var tillsluten, tog sin dolk och lagade sig till att lossa gångjernen. Men då han börjat detta långsamma och mödosama arbete, hörde han buller från andra sidan af muren och upphörde försigtigtvis ... XXI. Det buller Mauvepin hört och som tvingat honom afbryta sitt arbete var bullret af fotsteg. Man gick omkring trädgården. Mauvepin lyssnade en stund uppmärksamt och kom till det resultat att det var åtminstone tre personer som gingo på andra sidan om muren. Han tog för gifvet att det var de två munkarnes medbrottslingar och höll sig stilla en stund. Men då bullret aflägsnade sig, vågade han klättra upp på muren. Oaktadt det ej var månsken, var natten icke särdeles mörk, och Mauvepin kunde se tre personer hvilka långsamt aflägsnade sig. Dessa tre personer tycktes vara oroliga och sökte synbarligen efter någon. — På min ära! sade Mauvepin för sig sjelf, jag vill se om de äro vänner eller fiender.